Diagnostisering av diabetes baseras på mätning av blodets glukoshalt. Förutom mätning av blodsocker, dvs. blodglukos, utreds på sjukhusets jour kroppens surhetsgrad, graden av uttorkning samt långtidsblodsockret, dvs. sockerhemoglobin (HbA1c), som ger en indikation på hur länge blodsockret har varit förhöjt.
Baserat på barnets eller den ungas tillstånd och tagna laboratorieprover inleds diabetesbehandlingen antingen med insulininjektioner eller intravenös vätske- och insulinbehandling. Ibland kräver barnets tillstånd uppföljning och vård på barnintensivavdelning.
På avdelningen lär man sig grunderna i diabetesbehandling:
att mäta blodsocker från fingertoppen
att använda glukossensor
att dosera insulin
att räkna måltidens kolhydratinnehåll
att förstå vad som är målblodsockernivå och vilka faktorer som påverkar den.
Hos barn och unga med diabetes tas glukossensor i bruk för att följa upp blodsockernivån. Sensorn mäter kontinuerligt glukoshalten i vävnadsvätskan. Separata blodsockermätningar från fingertoppen behövs sällan, men att lära sig mäta blodsocker är ändå en viktig del av diabeteshandledningen.
Det är mycket viktigt att föräldrarna deltar och är så mycket som möjligt med i barnets och den ungas vård från början, så att utskrivningen från sjukhuset lyckas relativt snabbt och smidigt. Med socialarbetaren kan man diskutera hur frånvaro från arbete eller studier för föräldern ordnas.
Sjukskötaren handleder familjen i den dagliga diabetesvården. Under avdelningsvistelsen deltar även läkare, näringsterapeut och socialarbetare i vården. Vid behov ordnas även möte med psykolog eller psykiatrisk sjukskötare för familjen. Familjen träffar diabetesläkare och -skötare antingen redan på avdelningen eller senast vid första mottagningsbesöket.
Vardagen med diabetes kan först övas hemma under permissioner före utskrivningen från sjukhuset.

