Vanliga frågor om övervikt hos barn och viktkontroll

Många är rädda för de skadliga effekterna som sötningsmedel, i synnerhet aspartam orsakar (till exempel cancer). Aspartam består av två aminosyror, asparaginsyra och fenylalanin, som normalt förekommer i alla mänskliga proteiner. I aspartam har dessa aminosyror sammankopplats på ett konstgjort sätt. European Food Safety Authority (EFSA) publicerade 2013 den senaste fullständiga riskbedömningen av aspartam, baserad på omfattande forskning. Enligt den är aspartam och dess nedbrytningsprodukter i kroppen säkra, även för barn och gravida kvinnor.

Aspartamets ADI-värde, det vill säga det högsta acceptabla intaget, är 40 milligram per kilo kroppsvikt per dag. I läskedrycker får aspartam finnas i högst 600 milligram per liter. Ett barn som väger 35 kilo kan dricka över två liter av en sådan dryck per dag utan att ADI-värdet överskrids.

Andra vanliga kalorifria sötningsmedel är acesulfam, cyklamat, sackarin, sukralos och steviolglykosid. Säkerheten hos alla dessa har undersökts på ett ändamålsenligt sätt och man har fastställt en säker intagsgräns för var och en av dem.

Det mest skadliga sötningsmedlet för hälsan är ett överdrivet intag av socker. En halv liters läskedryck sötad med socker innehåller 50 gram socker, vilket redan ensam är den maximala mängden socker som rekommenderas för vuxna per dag. Däremot har samma halvliters läskedryck med kalorifria sötningsmedel inga kända skadliga effekter. Det som kan vara skadligt med dessa drycker är de fruktsyror som löser upp tandemaljen, såsom citronsyra. Dessutom kan söta drycker som man dricker ofta i allmänhet upprätthålla sötbegäret.

Den bästa törstsläckaren är alltid vatten eller kolsyrat vatten. Den bästa sötsaken är alltid "en liten sötsak", oavsett om den är sötad med socker eller sötningsmedel.

Benägenheten för överdriven viktuppgång överförs genom genetiska faktorer. Därför går vikten upp lättare hos vissa människor även om de äter samma mat och motionerar på samma sätt. När man är medveten om detta kan man stödja barnets viktkontroll genom att fästa uppmärksanhet vid matvanorna och motionen.

Nedsatt glukostolerans hos ett överviktigt barn indikerar en ökad risk att utveckla typ 2-diabetes redan som ung. Först måste man dock säkerställa att det inte är det första symtomet på typ 1-diabetes. Ärendet måste undersökas snabbt på hälsocentralen om barnet

• är trött

• har oförklarligt gått ner i vikt

• dricker mycket

• besöker toaletten ofta.

Den sällsynta MODY-diabetes kan leda till ett liknande tillstånd, men då är patienten ofta smal.

Nedsatt glukostolerans är ett tecken på att förändringarna i ämnesomsättningen har lett till att kroppen motstår insulinets effekter och bukspottkörteln inte längre kan producera tillräckligt med insulin. Detta leder inte nödvändigtvis till typ 2-diabetes hos alla, men med livsstilsförändringar kan ämnesomsättningen korrigeras helt. Även en liten relativ viktminskning korrigerar vanligtvis situationen.

Fettlever är ett tecken på att det finns för mycket fett i kroppen. Barn har mycket individuella sätt att lagra överflödigt fett. Vissa lagrar fett under huden och andra i bukhålan runt de inre organen. Då samlas det även fett i levern , vilket leder till konstant retning och förändringar i leverns funktion. Fettlever kan till exempel visa sig som nedsatt glukostolerans.

Levern är kroppens viktiga centrum för ämnesomsättning. Om tillståndet varar länge kan det leda till permanenta förändringar i levern. Att korrigera levnadsvanorna mot ett hälsosammare håll korrigerar också fettlevern.