Gå till sidans innehåll

Livsstilsförändringar i barnfamiljer går inte alltid som planerat

Förändringar lyckas inte alltid. Det är dock inte skäl att klandra sig själv, utan att fokusera på framtiden.

Att permanent förändra livsstilen kräver tid och tålamod. Att ibland återgå till gamla vanor är mer regel än undantag, men det behöver inte betyda att man ger upp den nya vanan.

Det är helt naturligt att det uppstår situationer där ni agerar annorlunda än vad som var tänkt, överenskommet och skulle ha varit bra. Då kan känslan lätt ta över: "Låt det vara, det spelar ingen roll att ge upp helt, det blir inget av det här igen."

Hur man hanterar bakslag har stor betydelse. Misslyckande är naturligtvis frustrerande, men det är värt att bemöta det med självmedkänsla och inte fastna i det för länge. Det är bra att redan i förväg ha inställningen att misslyckanden är en del av processen och att man kan lära sig av dem.

Känslor och tankar av misslyckande är förståeliga och acceptabla. De behöver inte leda till att man ger upp. Istället kan man prova en annan metod där man accepterar sina egna känslor och tankar och väljer ett handlingssätt som leder mot familjens egna mål.

Hur agera när ni vill ge upp?

  • Var medvetna om era egna känslor och tankar: märker ni att ni tänker att inget spelar någon roll och ni vill ge upp?

  • Ifrågasätt denna tanke: Är tanken helt sann? Har det verkligen hänt något så stort att inget spelar någon roll längre och det är värt att ge upp? Kan ni se saker som redan har gått i en bättre riktning?

  • Fundera en stund över varför misslyckandet inträffade och lär er av det: Varför blev förändringen inte av? Var målet för stort eller metoderna fel? Borde förändringen ha planerats bättre? Borde fler personer ha involverats?

  • Rikta tankarna mot framtiden och återgå till "den goda vägen": Hur agerar ni framöver? Provar ni något nytt sätt eller ändrar ni lite på genomförandet? Hur säkerställer ni att förändringen lyckas bättre i framtiden?

Självmedkänsla är förståelsen att alla ibland misslyckas. Ingen är, och ingen behöver vara, perfekt. Självmedkänsla innebär att behandla sig själv med vänlighet och värme i svåra stunder. Det är samma vänlighet som man visar sina nära och kära när de har det svårt.

En person med självmedkänsla accepterar sina känslor och tankar som de är, utan att behöva förändra eller dölja dem: "Nu blev det så här och det är naturligt att jag är frustrerad."

Självmedkänsla har visat sig minska rädsla och skam samt öka lycka och välbefinnande. Däremot ökar självkritik och att klandra sig själv ångest, depression och förlänger återhämtningen från stressreaktioner. En ångestfylld eller stressad känsla leder lätt till att man söker välbehag genom att äta, vilket kan leda till ny frustration över att ha ätit för mycket.

Det är värt att lära sig en självmedkännande attityd!

Öva självmedkänslans färdigheter tillsammans:

  • Behandla er själva och varandra med mildhet i svåra stunder.

  • Stöd varandra när någon inte lyckas. Särskilt barnet bör känna sig älskat utan villkor.

  • Sök er till sällskap där ni får acceptans och uppmuntran. Uppmuntra också varandra.

  • Fokusera vid motgångar på vad som är bra i ert liv just nu. Vilka saker har ni redan lyckats med?

Uppdaterad 9.6.2025