Att permanent förändra livsstilen kräver tid och tålamod. Att ibland återgå till gamla vanor är mer regel än undantag, men det behöver inte betyda att man ger upp den nya vanan.
Det är helt naturligt att det uppstår situationer där ni agerar annorlunda än vad som var tänkt, överenskommet och skulle ha varit bra. Då kan känslan lätt ta över: "Låt det vara, det spelar ingen roll att ge upp helt, det blir inget av det här igen."
Hur man hanterar bakslag har stor betydelse. Misslyckande är naturligtvis frustrerande, men det är värt att bemöta det med självmedkänsla och inte fastna i det för länge. Det är bra att redan i förväg ha inställningen att misslyckanden är en del av processen och att man kan lära sig av dem.
Känslor och tankar av misslyckande är förståeliga och acceptabla. De behöver inte leda till att man ger upp. Istället kan man prova en annan metod där man accepterar sina egna känslor och tankar och väljer ett handlingssätt som leder mot familjens egna mål.
Hur agera när ni vill ge upp?
Var medvetna om era egna känslor och tankar: märker ni att ni tänker att inget spelar någon roll och ni vill ge upp?
Ifrågasätt denna tanke: Är tanken helt sann? Har det verkligen hänt något så stort att inget spelar någon roll längre och det är värt att ge upp? Kan ni se saker som redan har gått i en bättre riktning?
Fundera en stund över varför misslyckandet inträffade och lär er av det: Varför blev förändringen inte av? Var målet för stort eller metoderna fel? Borde förändringen ha planerats bättre? Borde fler personer ha involverats?
Rikta tankarna mot framtiden och återgå till "den goda vägen": Hur agerar ni framöver? Provar ni något nytt sätt eller ändrar ni lite på genomförandet? Hur säkerställer ni att förändringen lyckas bättre i framtiden?