Ett epileptiskt anfall orsakas av en plötslig, övergående störning i den elektriska funktionen i hjärnbarken. Anfallen kan vara anfall med medvetslöshet och kramper, korta absensanfall eller anfall med medvetandepåverkan som framskrider långsammare.
Under vissa anfall är patienten vid medvetande. Under anfallet kan en arm eller ett ben bli spänt eller det kan rycka i det, huvudet eller hela kroppen kan skaka eller personen kan röra sig i avvikande komplicerade mönster. Anfallet kan också vara en märklig känning eller ett känslotillstånd. Det är störningens placering i hjärnbarken som avgör vilken typ av anfall som förekommer.
Epileptiska anfall delas in i fokala och generaliserade anfall. Vid fokala anfall är källan till den elektriska störning som orsakar anfallet lokaliserad till en hjärnhalva, medan den elektriska urladdning som orsakar anfallet vid generaliserade anfall finns samtidigt i båda hjärnhalvorna. Olika orsaker ligger bakom fokala och generaliserade epileptiska anfall. Vissa epilepsiläkemedel är särskilt effektiva för någondera typ av anfall.
De flesta epileptiska anfall är korta, varar högst några minuter och går över av sig själva. Korta anfall eller sådana med lindriga symtom kräver inga förstahjälpsåtgärder, men även ett kort anfall kan vara riskabelt om det exempelvis leder till att patienten faller omkull. I synnerhet anfall med medvetslöshet och kramper ser våldsamt ut, men går vanligtvis snabbt över.
Samma barn kan ha olika anfallstyper, men det är också vanligt att barnets anfall alltid är i stort sett likadana. En del barn med epilepsi får aldrig ett anfall med medvetslöshet och kramper. Det är ändå bra att vara beredd också på den möjligheten och lära sig de allmänna anvisningarna för första hjälpen vid anfall med medvetslöshet och kramper och vid anfall med medvetandepåverkan.