Inlärningssvårigheter framkommer enligt ålder och inlärningsutmaningar. Före skolåldern kan inlärningssvårigheter ta sig uttryck i svårigheter med motorik, språkinlärning, uppmärksamhet eller perception. Senare kan svårigheter med läsning, läsförståelse, skrivning, matematik och språkinlärning vara tecken på inlärningssvårigheter.
Inlärningssvårigheter är ofta ärftliga, men de kan yttra sig på olika sätt hos familjemedlemmarna. Inlärningssvårigheter kan också orsakas av barnets prematuritet, syrebrist, dvs. asfyxi under fosterstadiet, att fostret utsatts för alkohol, en infektion i centrala nervsystemet eller en skada på centrala nervsystemet. Barnets uppväxtmiljö kan också påverka utvecklingen av inlärningssvårigheter.
Inlärningssvårigheter kan också vara förknippade med andra specifika svårigheter samt neurologiska och psykiatriska samtidiga störningar. Tidig identifiering och tidigt stöd är viktigt för att förhindra att problemen trappas upp. Inlärningssvårigheter kan dock komma fram först i skolåldern, när inlärningen inte framskrider som hos jämnåriga.
Vårt sätt att lära oss är individuellt.
Man talar om inlärningssvårigheter när barnet inte lär sig
- förväntade saker
- i förväntad tid
- med de förväntade insatserna
- med hjälp av de förväntade metoderna.
Inlärningssvårigheter omfattar
- specifika lässvårigheter, dvs. dyslexi
- specifika skrivsvårigheter, dvs. dysgrafi
- specifika matematiksvårigheter
- problem med visuell perception.
Om barnet har svårigheter med att både läsa och skriva kallas det för läs- och skrivsvårigheter.