Efter förlossningen minskar insulinbehovet snabbt, eftersom insulinresistensen minskar när moderkakan har fötts fram. Insulindoserna sänks omedelbart efter förlossningen och justeras utifrån glukosuppföljningen. Vid typ 1-diabetes kan insulinbehovet under de första dagarna vara betydligt lägre än före graviditeten och återgår vanligtvis mot nivån före graviditeten inom 1–2 veckor. Under amningen kan insulinbehovet förbli ännu lägre.
Om en automatiserad insulinpump används kan behandlingen fortsätta efter förlossningen. Inställningarna planeras redan före förlossningen och justeras vid behov snabbt för att motsvara det minskade insulinbehovet.
Amning uppmuntras och stöd ges för att underlätta att amningen kommer igång. Amning kan öka risken för hypoglykemi, särskilt nattetid, och därför är det viktigt att anpassa insulindoserna till det minskade insulinbehovet. Det är bra att ha mat eller snabba kolhydrater tillgängliga, men något mellanmål behöver inte tas rutinmässigt före varje amning om glukosnivån och sensorns trend är stabila.
Vid typ 2-diabetes görs en ny bedömning av diabetesbehandlingen efter förlossningen. Det insulin som behövdes under graviditeten kan ofta minskas avsevärt och hos vissa avslutas helt. Metformin kan användas under amning.
Behovet av blodtryckssänkande behandling bedöms på nytt efter förlossningen utifrån blodtrycksnivån och läkemedlets indikation. Flera blodtrycksläkemedel kan också användas under amning. Blodtrycksmedicinering är inte ett hinder för amning.
Efterkontrollen görs normalt vid mödrarådgivningen. Dessutom går man på diabeteskontroll vid förlossningssjukhuset hos en internmedicinsk läkare eller endokrinolog.
Det är viktigt att använda preventivmedel även under amningen.