Pumpmodellen ska väljas enligt det egna behovet bland alternativen som står till buds hos den egna vårdenheten.
Insulinpumpen är ett hjälpmedel som ägs av den egna vårdenheten eller sjukvårdsdistriktet och som avgiftsfritt överlåts till användaren. Pumpvårdsförnödenheterna fås avgiftsfritt från redskapsdistributionen i det egna välfärdsområdet på basis av remiss från den egna vårdenheten.
I Finland används flera importörers insulinpumpar som i fråga om egenskaperna är något olika. Tillgängliga pumpar kan variera mellan olika välfärdsområden och vårdplatser.
Bekanta dig med de olika pumpmodellerna på importörernas webbplatser. Alla pumpmodeller finns inte nödvändigtvis tillgängliga hos din vårdenhet, eftersom de upphandlas efter konkurrensutsättning. Importörernas sidor är riktade till olika länder. Länkarna leder till Finlands landssidor, men via dem hittar du information också på andra språk på olika länders egna webbplatser.
När baspumpen används med en kompatibel blodsockermätare kan pumpens måltidsdosräknare utnyttjas. Baspumpen kan också användas med en glukossensor som har en skanningsfunktion och i vilken man själv kan ställa in ett larm för högt och lågt blodsockervärde. Baspumpen kan dock inte "konversera" direkt med glukossensorn och sensorn är en separat apparat.
Pumpapparat kan vara avsedd för "engångsbruk", vilket innebär att pumpen fylls på med en insulinmängd som behövs för 3 dagar innan man fäster pumpen, och kanylen går direkt från pumpen under huden.
Ett annat alternativ är en slangfri pump där insulinbehållaren och den tillhörande kanylen byts ut vart tredje dygn.
En separat fjärrkontroll används för att ställa in och styra pumpen. Dessa kan användas i kombination med en blodsockermätare eller en glukossensor.
En trådlös glukossensor kopplad till pumpen kan användas för att fortlöpande följa upp glukosvärdet. Pumpen ger ifrån sig ett larm, om glukosvärdet överskrider de inställda gränserna.
Sensorn påverkar inte insulintillförseln, förutom i det fall att pumpen har en funktion med prediktivt avbrytande av basinsulintillförseln. Insulinadministreringen stoppas, om sensorn upptäcker att glukosvärdet faller eller hotar att falla till en individuellt justerad låg nivå. Insulinadministreringen startas om automatiskt eller pumpen startar när blodsockret har korrigerats eller senast efter två timmar.
En sensorutrustad pump lämpar sig i synnerhet för personer som har allvarliga problem med låga blodsockervärden eller som inte kan identifiera lågt blodsockervärde.
Hybridpumpen kallas självreglerande pump eller smartpump. Något felaktigt kallas den också artificiell bukspottkörtel. Hybridpumpen doserar automatiskt insulin, dvs. basal, utifrån kontinuerlig glukossensorering. En del av hybridpumparna kan också dosera mindre mängder korrigeringsbolus. Pumpen sänker insulindoserna när blodsockervärdet blir lägre och höjer insulindosen när värdet blir högre.
I början hanteras apparaten manuellt 1–2 veckor, med andra ord fastställs insulindoserna på samma sätt som i andra pumpar. Därefter grundar sig doseringen på användarens personliga uppgifter om insulinbehandlingen och på pumpens algoritmer.
Pumpanvändaren beräknar fortfarande kolhydratmängden i kosten och matar in måltidsuppgifterna i pumpen, varefter pumpen föreslår en lämplig bolusdosering. Kalibreringsmätningar av fingertoppen görs dagligen när pumpen begär kalibrering (beroende på modell) och data som enheten samlar in extraheras regelbundet till själva molntjänsten.
När baspumpen används med en kompatibel blodsockermätare kan pumpens måltidsdosräknare utnyttjas. Baspumpen kan också användas med en glukossensor som har en skanningsfunktion och i vilken man själv kan ställa in ett larm för högt och lågt blodsockervärde. Baspumpen kan dock inte "konversera" direkt med glukossensorn och sensorn är en separat apparat.
Pumpapparat kan vara avsedd för "engångsbruk", vilket innebär att pumpen fylls på med en insulinmängd som behövs för 3 dagar innan man fäster pumpen, och kanylen går direkt från pumpen under huden.
Ett annat alternativ är en slangfri pump där insulinbehållaren och den tillhörande kanylen byts ut vart tredje dygn.
En separat fjärrkontroll används för att ställa in och styra pumpen. Dessa kan användas i kombination med en blodsockermätare eller en glukossensor.
En trådlös glukossensor kopplad till pumpen kan användas för att fortlöpande följa upp glukosvärdet. Pumpen ger ifrån sig ett larm, om glukosvärdet överskrider de inställda gränserna.
Sensorn påverkar inte insulintillförseln, förutom i det fall att pumpen har en funktion med prediktivt avbrytande av basinsulintillförseln. Insulinadministreringen stoppas, om sensorn upptäcker att glukosvärdet faller eller hotar att falla till en individuellt justerad låg nivå. Insulinadministreringen startas om automatiskt eller pumpen startar när blodsockret har korrigerats eller senast efter två timmar.
En sensorutrustad pump lämpar sig i synnerhet för personer som har allvarliga problem med låga blodsockervärden eller som inte kan identifiera lågt blodsockervärde.
Hybridpumpen kallas självreglerande pump eller smartpump. Något felaktigt kallas den också artificiell bukspottkörtel. Hybridpumpen doserar automatiskt insulin, dvs. basal, utifrån kontinuerlig glukossensorering. En del av hybridpumparna kan också dosera mindre mängder korrigeringsbolus. Pumpen sänker insulindoserna när blodsockervärdet blir lägre och höjer insulindosen när värdet blir högre.
I början hanteras apparaten manuellt 1–2 veckor, med andra ord fastställs insulindoserna på samma sätt som i andra pumpar. Därefter grundar sig doseringen på användarens personliga uppgifter om insulinbehandlingen och på pumpens algoritmer.
Pumpanvändaren beräknar fortfarande kolhydratmängden i kosten och matar in måltidsuppgifterna i pumpen, varefter pumpen föreslår en lämplig bolusdosering. Kalibreringsmätningar av fingertoppen görs dagligen när pumpen begär kalibrering (beroende på modell) och data som enheten samlar in extraheras regelbundet till själva molntjänsten.
Uppdaterad 2.5.2025
