När blodsockret blir för lågt skapar kroppen en motreaktion där den försöker få blodsockervärdet att återgå till det normala. Många körtlar i kroppen aktiveras och producerar hormoner som kommer ut i blodet. Hormonerna kan på olika sätt höja blodsockervärdet genom att frigöra blodsocker, framförallt från sockerförrådet i levern. Insulinets viktigaste antagonisthormoner är glukagon som utsöndras från bukspottkörtelns Langerhanska öar samt adrenalin och kortisol som utsöndras från binjurarna.
Först börjar man uppvisa symtom som orsakas av adrenalin, nämligen insulinkänningar. Symtomen från nervsystemet visar sig vanligtvis först när blodsockernivån sjunker ännu mer. När man sover kan ett symtom på lågt blodsocker vara rastlös sömn, svettningar och mardrömmar. Ett lågt blodsocker på natten kan märkas i form av varierande blodsockervärden på morgonen.
Oftast börjar symtomen på lågt blodsocker när blodsockret sjunker under gränsen för hypoglykemi, dvs. 4 mmol/l. Känslorna är dock individuella och påverkas av många faktorer. Till exempel den allmänna balansen i blodsockret och hur snabbt blodsockret sjunker påverkar symtomen på lågt blodsocker. Om blodsockret redan länge har varit på en hög nivå, kan redan blodsockret 4–5 mmol/l orsaka en känsla av lågt blodsocker. Å andra sidan, om blodsockerbalansen är allmänt låg, kan känslorna av lågt blodsocker försvagas eller helt försvinna.
Symptomen på lågt blodsocker kan också förändras under årens lopp. De ursprungliga adrenalinkänslorna (dvs. insulinkänslorna) minskar och de nervsymtom som normalt framträder långsammare kan vara det första symtomet på lågt blodsocker.