Enligt den generella vårdrekommendationen påbörjas läkemedelsbehandling om blodtrycksnivån efter 3–6 månader med livsstilsbehandling ligger på 140/90 mmHg på mottagning eller på 135/85 mmHg eller högre vid mätning hemma. Det finns flera olika läkemedelspreparat som kan användas. Vilket läkemedel man väljer beror bland annat på njurfunktion och andra sjukdomar.
Det primära blodtrycksläkemedlet är i regel hämmare av angiotensinkonverterande enzym (ACE-hämmare) eller angiotensinreceptorblockerare (ATR-blockerare), om det inte finns några hinder för användningen av dem. Dosen av läkemedelspreparatet höjs stegvis utifrån uppföljningsresultaten av blodtrycket. Den slutliga effekten av dessa läkemedel syns inte förrän efter 4 veckor. Blodtrycksläkemedel tas oftast på morgonen, men man kan också dela upp det så att man tar det på morgonen och kvällen.
Om en medicin inte räcker för att få blodtrycket att sjunka till målvärdena så kan man använda flera läkemedelspreparat parallellt eller som kombinationstabletter. Andra vanliga blodtrycksläkemedel är vätskedrivande läkemedel, alltså diuretika, kalciumantagonister och betablockerare. I kombinationstabletter finns två eller tre blodtryckssänkande läkemedelsämnen i samma tablett. Blodtrycksmedicinering är en långsiktig medicinering som ofta pågår hela livet.
Läkemedelsbehandling kan också påbörjas direkt i samband med livsstilsbehandling om blodtrycket redan initialt är högt. Om blodtrycksnivån ligger över 160/90 mmHg kan man påbörja behandling med kombinationspreparat. Även efter att man börjat med läkemedelsbehandling bör man fortsätta med livsstilsbehandlingen, eftersom medicineringen då ger bättre effekt och eftersom man klarar sig med en lägre läkemedelsdos.
Efter att man påbörjar läkemedelsbehandling är det bra att följa upp blodtrycket själv veckovis. Till en början är det lagom att man har kontakt med vårdstället med 1–2 månaders mellanrum, så att man säkerställer att läkemedelsbehandlingen är lämplig, att man tar rätt dos och att man når behandlingsmålet. När behandlingsmålet har uppnåtts räcker det att man gör en bedömning av tillståndet med laboratorieprov varje år.