Som närstående till en person med diabetes

Särskilt i de tidiga stadierna är det bra att ge personen med diabetes utrymme och tid att fundera över sin relation till sjukdomen och behandlingen. Det är bara personen själv som verkligen kan veta vad diabetes betyder för hen och hur hen bäst hittar en balans med sjukdomen. I början kan det vara ett tillräckligt stöd att som närstående finnas där utan att erbjuda desto mer lösningar.

Livet med diabetes är fullt av överraskningar och plötsliga kursändringar, och det kan vara svårt att i förväg veta om man till exempel kan gå på en planerad tillställning. Det handlar sällan om att man inte vill gå. Om en plan som gjorts upp flera gånger inte fungerar är det värt att prata öppet om situationen. Finns det särskilda utmaningar eller problem med diabetes i samband med en viss aktivitet? Finns det någon annan aktivitet som skulle vara enklare? Kan ni bestämma att du går med någon annan?

När du har tillräckligt med sådant i ditt liv som ger dig styrka kan du bättre stödja dina nära och kära. När en närstående är sjuk är det viktigt att fundera på var du kan hitta den styrka och det stöd du behöver i ditt liv. När en familj drabbas av sjukdom kan även små handlingar och hjälp från utomstående och närstående göra skillnad: en kram från en kollega på jobbet, hjälp från en närstående med veckostädningen eller matlagningen, någon som tar med barnet ut för att leka och ger dig och din partner möjlighet att vila.

Att leva med en sjukdom kan ibland vara stressande och utmattande, även för en närstående. Det är viktigt att det också i de mörkaste stunderna finns en känsla av hopp. En parrelation kan bidra till att förstärka denna känsla. Det finns ljus inne tunneln, inte bara i slutet av den. Som närstående till en person med diabetes kan du också bidra till att ingjuta hopp i den andras liv när sjukdomen verkar ta över och framtiden tycks oviss.