Förmaksflimmer är den vanligaste långvariga rytmstörningen i hjärtat. Den kan komma i attacker eller under längre tid. Förmaksflimmer är vanligare för personer över 60 år. Diabetiker drabbas oftare än andra av förmaksflimmer. Det beror delvis på att det är vanligare med diabetes hos äldre personer och delvis på att diabetiker oftare än andra har sjukdomar som gör att de löper risk för att utveckla förmaksflimmer.
De viktigaste hjärt- och kärlrelaterade anledningarna till förmaksflimmer är bland annat förhöjt blodtryck, kransartärsjukdom, hjärtsvikt och olika klaffel. Anledningar till förmaksflimmer som inte är hjärtrelaterade är bland annat hypertyreos, diabetes, fetma, sömnapné och lungsjukdomar. Det går inte alltid att hitta någon särskild orsak till förmaksflimmer.
Förmaksflimmer kan upplevas som besvärande, eftersom det kan ge upphov till hjärtklappning och försämra hjärtats pumpförmåga. Det kan också dock visa sig i ospecifika symtom eller inte ge några tydliga symtom alls.
Även om förmaksflimret inte ger symtom är det viktigt att det identifieras och behandlas. Med det kan man förebygga cerebrovasculara störningar. Förmaksflimmer bör särskilt sökas hos äldre med typ 2 diabetes. Att regelbundet känna sin egen puls är viktigt för att upptäcka fall där man inte uppvisar symtom.
Undersökningar och behandlingen av förmarksflimmer vid diabetes är individuell och liknar till stor del andras.
En person med minst medelstor risk för propp och blodcirkulationsstörning, till exempel en med diabetes, som har förmaksflimmer som inte är klaffrelaterat, kan ansöka om specialersättning för så kallade direkta antikoagulantia från FPA via ett B-utlåtande från behandlande läkare.