Personer med diabetes drabbas oftare av olika typer av fotproblem än andra. Ungefär 20–30 procent av alla som har insjuknat med diabetes drabbas någon gång av ett långvarigt fotsår. Fotsåret kommer också ofta lätt tillbaka. Risken för benamputation är nio gånger högre hos manliga personer med diabetes och sex gånger högre hos kvinnliga personer med diabetes jämfört med personer utan diabetes. De flesta som genomgått en amputation har haft ett fotsår innan.
Fotproblem uppstår oftast genom en samverkan av flera olika faktorer. Fötterna skadas av nerv-, blodkärls- och bindvävsförändringar som är kopplade till ett långvarigt förhöjt blodsocker. Nedsatt skyddskänsel i fötterna ökar risken för sår. Dessutom gör eventuell ateroskleros och rökning att blodcirkulationen i fötterna blir sämre. Förhöjt blodsocker leder till att det ansamlas socker i vävnad, att bindväven blir stel och att rörligheterna i lederna blir sämre. I de belastade områdena uppstår förhårdnader som lätt går sönder. Ett högt blodsocker gör att sår läker långsammare. Ytliga sår blir lätt djupare och infekteras lätt. För höga blodsockernivåer gör att sår och infektioner läker långsammare.
Oftast skapar predisponerande faktorer inte i sig allvarliga problem, utan för det behövs någon till orsak, alltså en utlösande faktor. Den startar en händelsekedja som leder till det faktiska fotproblemet. En av de vanligaste anledningarna är skor som inte passar och som orsakar skavsår, sår, slitningar och förhårdnader.
Personliga egenskaper kan också påverka hur man sköter sin egenvård av fötterna eller hur man efterlever vårdanvisningar. Till exempel kan minnessjukdomar, nedsatt syn, klumpighet och nedsatt rörelseförmåga påverka egenvården av fötterna.
En bra sockerbalans, rökfrihet, normalt blodtryck och kolesterol förebygger också fotproblem vid diabetes.
Att regelbundet undersöka fötterna på mottagning, att fastställa riskklass, att ge handledning för egenvård av fötter och vidta åtgärder för att förebygga fotproblem är en del av bra diabetesbehandling.