En parrelation är ett förhållande mellan vuxna, men själva parrelationen kan ses som en part i relationen. Samspelet mellan parterna och den fysiska och känslomässiga kopplingen mellan dem utgör denna part, parrelationen. Genom att stärka samspelet och kontakten stärks också parrelationen. Denna part i förhållandet kan också fungera som ett stöd under en sjukdomskris och i situationer där den ena eller båda behöver stöd. En välfungerande parrelation är som en reservkraftkälla.
En välfungerande relation stärker välbefinnandet på många sätt. I en förtrolig atmosfär är det möjligt att dela känslor som sjukdomen väcker, som till exempel rädsla, besvikelse eller sorg, och också att glädjas tillsammans över goda nyheter. När parrelationen är som bäst erbjuder den både trygghet och vila när sjukdomen prövar en. Forskning visar att stödet från en partner också bidrar till en bättre glukoskontroll, stöder förmåga och motståndskraft om den person med diabetes att hantera sin vård och ökar det psykologiska välbefinnandet för båda parter. Stödet från en partner är ofta mycket meningsfullt.
Om förhållandet å andra sidan är konfliktfyllt och ojämlikt kräver det i sig mycket resurser. Den extra bördan av sjukdom och en otillfredsställande relation kan bli för mycket att bära tillsammans. Det är därför viktigt att söka hjälp för relationsproblem i ett tidigt skede.