Injektioner med måltidsinsulin övervägs, om blodsockervärdena efter måltider förblir på samma höga nivåer, dvs. över 10–12 mmol/l, trots den övriga behandlingen. En överviktig person med diabetes ska dock i första hand överväga att komplettera basinsulinbehandlingen med GLP-1-injektioner. Måltidsinsulinet kan först tas vid måltider som leder till att blodsockervärdet höjs mest.
En person med typ 2 diabetes kan också med åren utveckla en betydande insulinbrist, och i behandlingen av denna behövs sedvanlig flerinjektionsbehandling. Principerna för flerinjektionsbehandling avviker inte väsentligt från behandlingen av typ 1 diabetes. På grund av insulinresistens behöver dock en del mer insulin, och insulindoserna är i allmänhet högre än vid typ 1 diabetes. Parallellt med flerinjektionsbehandling kan man efter behov använda metformin och glukosavlägsnaren eller GLP-1 preparat, om det inte finns något hinder för dessa.
I flerinjektionsbehandling behövs 1–2 injektioner med långverkande basinsulin och en injektion med snabbverkande måltidsinsulin antingen vid alla måltider eller vid den måltid som höjer blodsockervärdet mest.
Vanligtvis behövs 1–4 enheter snabbverkande måltidsinsulin per tio gram kolhydrater. Behandlingen inleds dock med låga doser, till exempel 4 enheter före en måltid. Med hjälp av måltidsparmätningar eller glukossensor utreds det lämpliga insulin-kolhydratförhållandet.
Efter att behandling med måltidsinsuliner har påbörjats måste basinsulindosen i regel sänkas. I allmänhet behövs än lägre basinsulindos än tidigare, om blodsockervärdet är på en god nivå, 6–8 mmol/l, vid läggdags. Med hjälp av en parmätning av blodsockernivån morgon och kväll eller glukossenrorering kan basinsulindosen justeras till en lämplig nivå så att förändringen i blodsockervärdet blir högst ± 2–3 mmol/l på natten.