Åldrandet kan till exempel orsaka problem med minnet. En person som tidigare varit helt självständig och ansvarig för sin vård kan behöva vänja sig vid att inte längre ensam kunna ansvara för den. Minnesproblem kan till exempel leda till att man måste ändra en långvarig behandlingsform, till exempel gå från insulinpump tillbaka till flerdosbehandling. Detta kan vara svårt, till och med en kris, när behandlingen har fungerat bra och personen känt sig trygg med den.
Åldrandet förändrar också en persons kropp och självbild. Detta kan också påverkas av ytterligare sjukdomar, vars risker ökar i proportion till hur länge man har haft diabetes. Förutom att de ökar oron leder diabetesrelaterade sjukdomar ibland till konkreta förändringar i kroppen, till exempel benproblem som i extrema fall leder till amputation eller njursvikt som kräver dialysbehandling. Det är viktigt att vara medveten om att alla dessa förändringar också påverkar parrelationen.
I takt med åldrandet ökar ofta partnerns och de närståendes roll i diabetesvården. Samtidigt kan partnern ha egna åldersrelaterade hälsoproblem. Ökad oro för partnerns hälsa och välbefinnande kan ha en betydande inverkan på det egna välbefinnande. Det kan också finnas vuxna barn i familjen och föräldrarna vill fortfarande ha en stödjande och omhändertagande roll i deras liv. Detta innebär att den närståendes roll kan bli ännu mer ansträngd med ökande ålder, och det är viktigt att externa stödåtgärder svarar mot detta ökade behov så proaktivt som möjligt.