Kroniska sjukdomar och fertilitet

Diabetiker ska alltid planera sin graviditet i förväg, eftersom dålig sockerbalans medför större risk för missbildningar. Man ska helst börja ta tillskott av folsyra med en större dos än normalt, 4–5 mg/dygn, redan 2–3 månader före graviditetsförsöket. Den egna läkaren skriver ut recept på folsyra.

Vissa diabetiker tar läkemedel som kan öka risken för missbildningar. Det är skäl att byta ut sådana läkemedel mot säkrare redan när man planerar att skaffa barn. Diabetikers uppföljning under graviditeten sker inom specialsjukvården.

Båda föräldrarnas blodtryck ska helst vara på en bra nivå innan paret försöker skaffa barn. I samråd med den behandlande läkaren väljs ett säkert blodtrycksläkemedel som även kan tas under graviditeten. Ibland räcker det att byta blodtrycksläkemedel först när graviditeten har börjat.

Tidigare cancer, eller egentligen cytostatika- och strålbehandling och andra läkemedel som använts i cancerbehandlingen, kan försvaga fertiliteten hos både män och kvinnor antingen tillfälligt eller permanent. Många behandlingsformer gör att kvinnan kommer tidigare i klimakteriet och den fertila åldern förkortas. Det är bra att med cancerläkaren diskutera vad som är en trygg tidpunkt för graviditet, för cancern bör vara i god remission (symtomfri/lindrigare fas av sjukdomen) innan man försöker bli med barn. Cancerbehandling kan också påverka graviditetens prognos, men hos de flesta som haft cancer löper graviditeten normalt.

Epilepsi och vissa läkemedel som används för att behandla sjukdomen ökar risken för neuralrörsdefekt hos fostret. Risken för missbildningar hos fostret är ungefär tre gånger större (7,1 %) hos dem som tar epilepsiläkemedel jämfört med normalbefolkningen (2,3 %). För att minska den här risken rekommenderas en förstorad folsyrados på 4–5 mg x 1 redan när man planerar att skaffa barn. Epilepsimedicineringen planeras så att den är effektiv och säker redan före graviditeten. Målet är en bra behandlingsbalans med en så liten läkemedelsdos som möjligt.

MS går i regel in i en lugn fas under graviditeten, men genast efter förlossningen kan skoven öka. De vanliga immunmodulerande läkemedlen betainterferon och glatiramer har använts i över 15 år. Det finns inga indikationer på skadlig inverkan på fostret, så betainterferon och glatiramer kan sannolikt tryggt användas fram till graviditetens början. Erfarenheten av natalizumab är mer begränsad. En karenstid på så mycket som tre månader har rekommenderats vid användning av natalizumab före en planerad graviditet. Det misstänks att fingolimod och mitoxantron är skadliga för fosterutvecklingen, så medicinering med dem ska avslutas minst två månader innan man slutar med preventivmedel.

Endometrios innebär att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än i livmodern, vanligen på bukhinnans yta i lilla bäckenet, mellan slidan och ändtarmen eller på utsidan av äggstockarna. Östrogen gör att härdarna av endometrios växer. Cirka 10 procent av alla kvinnor har endometrios.

Barnlöshet hos kvinnor bedöms i 10–20 av fallen bero på endometrios. Smärtan som endometrios orsakar behandlas med läkemedel som minskar äggstockarnas östrogenutsöndring, som kombinationspiller och kontinuerlig gulkroppshormon. De hindrar dock graviditet. Efter avslutad hormonmedicinering kan endometriossymtomen förvärras igen och det är bäst att söka sig till fortsatta undersökningar av barnlösheten redan efter att ha försökt bli gravid i sex månader. Då väljs det bästa behandlingssättet individuellt, antingen fertilitetsbehandling genast, t.ex. provrörsbefruktning, eller först operation av endometriosen samt vid behov fertilitetsbehandling efter det.