Endometrios kan förekomma var som helst i bukhålan och även utanför den. De vanligaste platserna är på bukhinnans eller äggstockarnas yta och livmoderfästen.
Endometrios kan förekomma
i urinblåsans vägg
i tarmen (på tjocktarmens, ändtarmens, tunntarmens eller blindtarmens yta eller vägg)
i mellangärdet
i livmodern
i slidbotten
i väggen mellan slidan och ändtarmen (så kallad endometrios i rektovaginalt septum)
i operationsärr i bukväggen.
Endometrios indelas i tre huvudgrupper enligt var den förekommer:
Ytliga endometrioshärdar är punktaktiga, några millimeter stora härdar på bukhålans ytor. Deras färg varierar från färska genomskinliga eller rödaktiga härdar till blåbruna, äldre härdar. När härdarna ärras blir de vita.
Inne i äggstockarna kan det bildas vätskefyllda endometrioscystor som innehåller gammalt blod, dvs. endometriom. Storleken på endometriomet kan variera från en till tjugo centimeter.
Endometrioshärdar som växer in i vävnaden till ett djup av mer än 5 millimeter kallas djup endometrios. Denna form av endometrios förekommer hos cirka 10 procent av endometriospatienterna.
De vanligaste platserna för djup endometrios är
bakre livmoderfästena (sakrouterinligamenten)
slidans bakvägg
ändtarmens (rektum) vägg.
Djup endometrios kan också förekomma i urinvägarna, vanligen i urinblåsans vägg. När endometrios växer på lilla bäckenets sidor eller nära de bakre livmoderfästena kan endometriosen förtränga urinledarna från njurarna till blåsan, vilket leder till att njurbäckenet förstoras.
Uppdaterad 22.10.2020
