Vanligtvis går en kvinna in för kirurgisk behandling först när hon inte längre vill skaffa flera barn. Läkaren bedömer om den kirurgiska behandlingen kan göras polikliniskt eller om den behöver göras i en operationssal. Målet med kirurgisk behandling är att återställa slidans normala anatomi och lindra patientens symtom.
Under den kirurgiska behandlingen försöker man på nytt fästa stödvävnaden under slemhinnan som lossnat och orsakat framfallet. Ibland är det motiverat att operationen också omfattar hysterektomi, det vill säga att livmodern tas bort.
Framfallsoperationer utan hysterektomi kan utföras antingen i en operationssal eller polikliniskt. I en operationssal är den vanligaste anestesiformen spinalanestesi, mer sällan används generell anestesi, dvs. narkos. Operationer som inbegriper hysterektomi utförs alltid i en operationssal.
Det blir allt vanligare att korrigeringar av slidans främre och bakre vägg görs under lokalbedövning. Polikliniska ingrepp görs under lokalbedövning och utöver den används vanliga smärtstillande läkemedel. Fördelen med polikliniska ingrepp är att patienten snabbt får komma hem och återhämtar sig snabbare.
Efter operationen ska man i ungefär en månad undvika kraftig ansträngning för att hindra att framfallet återkommer. Rökning försämrar återhämtningen efter operationen och ökar risken för komplikationer i samband med operationen. Bara att hålla paus i rökningen före och efter operationen bidrar till en bättre återhämtning.
Trots en operation kan framfall återkomma, orsaken är oftast att vävnaderna har försvagats. I så fall kan det blir aktuellt med en ny operation. Vid reoperation används ibland nätmaterial som hjälpmedel.