En parrelation är i hög grad en känslorelation. Vi känner många olika känslor för vår partner, samlivet väcker olika känslor och vi har också förväntningar på hur det ska kännas i en parrelation. Därför är känslofärdigheter – att känna igen, namnge, uttrycka och ta emot känslor – centrala i parrelationen och viktiga färdigheter för närhet i relationen. Ju tryggare relationen upplevs, desto öppnare kan man avslöja både lätta och svåra känslor i den.
En parrelation genomgår olika faser. Början brukar kännetecknas av förälskelse, starkt intresse eller till och hänförelse. I det här skedet framstår partnern i ett starkt positivt ljus. Förälskelsen följs av en självständighetsfas, som är möjlig bara i ett engagerat förhållande.
I självständighetsfasen letar man efter gränser för att vara tillsammans och ifrån varandra. I det här skedet inser man ofta att partnern kanske inte var precis den man till en början trodde hen var. Den sista fasen kan kallas kärleksfasen. Den handlar om att verkligen möta och acceptera sig själv och den andra. Förutsättningen för att kunna älska en annan är man först kan älska sig själv.