Livmodercancer delas in i två typer. Den vanligare (85 procent) typ 1-cancern är förknippad med ett överskott av kvinnliga hormoner och förekomsten av hormonreceptorer i cancervävnaden, vilket gör den till en hormonkänslig cancer. Typ 2-cancer omfattar serös cancer, klarcellscancer och karcinosarkom. Prognosen för livmodercancer av typ 1 är bättre än för typ 2.
Konstaterande av livmodercancer
Det vanligaste symptomet på livmodercancer är onormala blodiga flytningar. Undersökningarna omfattar en ultraljudsundersökning som görs via slidan samt en biopsi från livmoderns slemhinna.
Vid ultraljudsundersökningen uppmärksammas slemhinnans tjocklek, invasionsdjupet i muskellagret och spridningen till livmoderhalsen. Ett slemhinneprov kan tas antingen med ett tunt plaststrå eller genom skrapning i samband med hysteroskopi. Vävnadsprovet används för att fastställa vilken typ av cancervävnad det rör sig om och dess differentieringsgrad.
Utredning av spridningen
För att undersöka spridningen görs en gynekologisk ultraljudsundersökning, datortomografi av hela kroppen och en eventuell magnetundersökning av bäckenet.
Från livmoderhålans slemhinna sprider sig cancern oftast till livmoderns muskellager och därifrån till den omgivande livmoderhalsen och slidan, samt lateralt till äggstockarna, äggledarna och bukhålans yta. Livmodercancer sprider sig också längs lymfkärlen till lymfkörtlarna i bäckenet, para-aortiska lymfkörtlarna och ljumskarna. Metastaser kan förekomma i lungor, lever och skelettet.
En magnetundersökning av bäckenet används för att kontrollera om cancern har spridit sig till livmoderns muskellager och livmoderhalsen. Med en datortomografi av kroppen söker man eventuella metastaser i lymfkörtlar, lever och lungor. Tumörmarkören Ca 12-5 i blodprov är vanligtvis förhöjd vid avancerad livmodercancer.