Det viktigaste att observera under nästa graviditet efter kejsarsnitt är hur moderkakan fäster i livmodern.
Moderkakan kan fästa för lågt (föreliggande moderkaka) vid följande graviditeter. Det kan leda till för tidig förlossning och prematur eller blödning under graviditeten, vilka kan kräva flera månaders sjukhusvård.
Om moderkakan fäster för hårt i livmoderväggen ökar risken för blödning under förlossningen och behov av att göra kejsarsnitt igen. Om moderkakan fäster vid det gamla operationsärret, måste livmodern i 90 procent av fallen avlägsnas i samband med förlossningen.
Det kan vara svårare att bli gravid igen efter kejsarsnitt än efter vaginal förlossning. Risken för missfall eller utomkvedshavandeskap är förhöjd.
Vaginal förlossning efter ett tidigare kejsarsnitt rekommenderas, om orsaken till kejsarsnittet inte längre finns (till exempel sätesbjudning). Vaginal förlossning lyckas då lika ofta som för alla föderskor, det vill säga hos närmare 90 procent. Efter två kejsarsnitt finns det mer ärrvävnad och eftersom den är svag rekommenderas vaginal förlossning inte.
En välskött vaginal förlossning är i de flesta fall det tryggaste förlossningssättet för både mamman och barnet. Kejsarsnitt behövs i cirka 10–15 procent av förlossningarna för att minska riskerna för mamman eller barnet. Operationen är dock en ofysiologisk förlossning för både mamman och barnet. För mamman innebär kejsarsnitt en avsevärt större risk för komplikationer än vid vaginal förlossning.
För barnet innebär födsel med kejsarsnitt en fördröjning i anpassningen till livet utanför livmodern och senare i livet en större risk för sjukdomar och hälsoproblem.