Ibland måste förlossningen sättas igång redan innan den startar spontant, antingen av orsaker som beror på modern eller på barnet. Ungefär 35 procent av förlossningarna sätts igång hos oss i Finland, liksom i övriga delar av världen. Andelen igångsatta förlossningar har ökat under de senaste 20 åren. Ungefär var tredje förlossning sätts igång av orsaker som beror på modern eller barnet, när riskerna med att fortsätta graviditeten är större än riskerna med att sätta igång förlossningen. Den exakta mekanismen bakom förlossningens start är fortfarande inte känd. Det handlar om en komplicerad och multifaktoriell biokemisk process som leder till att livmoderhalsen mognar och att förlossningen sätter igång.
De vanligaste orsakerna till igångsättning av förlossningen är att graviditeten har gått över tiden (är överburen) och att fostervattnet har gått utan att de spontana värkarna har börjat. Dessa tillsammans orsakar cirka 50–60 procent av alla igångsättningar. Igångsättning av förlossningen av andra än medicinska orsaker rekommenderas inte före graviditetsvecka 40. Förlossning kan ibland sättas igång av psykosociala eller logistiska skäl, så som lång väg till förlossningssjukhuset, tvingande familjesituation, mammans förlossningsrädsla eller utmattning. Faktorer som hindrar en igångsättning är i stort de samma som gör att en vaginal förlossning är omöjlig.
Igångsättningen av förlossningen bedöms alltid individuellt med hänsyn till hur mamman och fostret mår, hur långt gången graviditeten är, riskfaktorer och livmoderhalsens mognad. Innan beslut om igångsättning fattas, ska föderskan få veta varför förlossningen sätts igång, vilka alternativen till igångsättning är och vilka risker igångsättningen innebär. Innan igångsättningen börjar, går man igenom alla dessa aspekter för varje föderska och det förlossningssätt väljs som är lämpligast och mest riskfritt i den aktuella situationen.