De vanligaste orsakerna till igångsättning av förlossningen är att graviditeten har gått över tiden (är överburen) och att fostervattnet har gått utan att de spontana värkarna har börjat. Dessa tillsammans orsakar cirka 50–60 procent av alla igångsättningar. Igångsättning av förlossningen av andra än medicinska orsaker rekommenderas inte före graviditetsvecka 40. Förlossning kan ibland sättas igång av psykosociala eller logistiska skäl, så som lång väg till förlossningssjukhuset, tvingande familjesituation, mammans förlossningsrädsla eller utmattning. Faktorer som hindrar en igångsättning är i stort de samma som gör att en vaginal förlossning är omöjlig.
Igångsättningen av förlossningen bedöms alltid individuellt med hänsyn till hur mamman och fostret mår, hur långt gången graviditeten är, riskfaktorer och livmoderhalsens mognad. Innan beslut om igångsättning fattas, ska föderskan få veta varför förlossningen sätts igång, vilka alternativen till igångsättning är och vilka risker igångsättningen innebär. Innan igångsättningen börjar, går man igenom alla dessa aspekter för varje föderska och det förlossningssätt väljs som är lämpligast och mest riskfritt i den aktuella situationen.