År 2017 hade 19 procent av alla födande kvinnor i Finland ett avvikande resultat i glukosbelastningsprovet. Den vanligaste orsaken till graviditetsdiabetes är otillräcklig insulinproduktion i förhållande till kroppens ökade behov. Till följd av det blir blodsockernivån högre än normalt hos mamman, men också hos fostret, eftersom sockret går igenom moderkakan.
När mamman har förhöjd blodsockernivå överförs mer glukos än vanligt till fostret, vilket i sin tur ökar fostrets insulinutsöndring. Höga glukos- och insulinhalter hos fostret leder till att barnet blir stort (makrosomi) och det kan orsaka problem vid förlossningen och öka risken för förlossningsskador. Vid makrosomi löper fostret ökad risk för kronisk syrebrist. Mammans dåliga sockerbalans gör att fostrets lungor utvecklas långsammare och då ökar risken för andningssvårigheter hos det nyfödda barnet.
Om moderns blodsockernivåer är höga under graviditeten löper det nyfödda barnet en ökad risk för alltför låga blodsockernivåer, vilket kräver övervakning eller särskild vård. Dessutom ökar barnets risk att utveckla ett metabolt syndrom senare i livet. Den väntande mamman har en högre risk att få förhöjt blodtryck och preeklampsi (havandeskapsförgiftning) under graviditeten.
Faktorer som ökar benägenheten att få graviditetsdiabetes är mammans övervikt (viktindex över 25 kg/m² i början av graviditeten), över 40 års ålder, polycystiskt ovariesyndrom, tidigare barn med födelsevikt över 4 500 g, fostret är större än normalt för graviditetsfasen (makrosomi), diabetes typ 2 i den närmaste släkten (egna föräldrar, mor- eller farföräldrar eller syskon), glukos i urinen och graviditetsdiabetes under tidigare graviditet.