Uppgifterna om den väntande mammans blodgrupp (A, B, O eller AB och RhD-positiv eller RhD-negativ) antecknas på moderskapskortet och i förlossningssjukhusets patientdatasystem.
Om mamman och fostret har olika blodgrupp, kan mammans immunsystem börja producera antikroppar mot fostrets röda blodkroppar, vilket leder till att mamman immuniseras. Vid nästa graviditet finns det risk att fostret utvecklar blodgruppsimmunisering, det vill säga att antikroppar som bildats i mammans blodomlopp överförs till fostret och börjar förstöra fostrets röda blodkroppar.
Den vanligaste situationen som utgör risk för immunisering är förlossningen, men redan under graviditeten kan små mängder av fostrets röda blodkroppar komma in i mammans blodomlopp genom moderkakan.
Ibland kan orsaken till immuniseringen vara en blodtransfusion som mamman fått tidigare. Mammans antikroppar går genom moderkakan, fastnar vid fostrets röda blodkroppar och kan leda till att fostrets röda blodkroppar förstörs, vilket orsakar hemolytisk sjukdom hos fostret och den nyfödda.
Symtom på blodgruppsimmunisering
Sjukdomens symtom är anemi, hög nivå av bilirubin i blodet (hyperbilirubinemi) och gul hud. I sin lindrigaste form är sjukdomen symtomfri, men i sin svåraste form kan sjukdomen, om den inte behandlas leda till att fostret eller den nyfödda dör eller skadas.
Hemolytisk sjukdom hos foster och nyfödda orsakas av många olika antikroppar, av vilka den viktigaste är antikroppen anti-D i Rh-blodgruppssystemet. Av mammor i Finland är 13 procent RhD-negativa. RhD-negativa mammor kan immuniseras, om fostret av sin pappa ärver blodgruppen RhD-positiv.
Andra viktiga antikroppar är anti-C och anti-E i Rh-blodgruppssystemet och anti-K i Kells blodgruppssystem. Också inkompatibilitet mellan ABO-blodgrupper kan orsaka lätt gulhet hos den nyfödda, men det behövs inte undersökningar under graviditeten för att konstatera det. Graviditetsimmunisering orsakar vanligen inte problem för fostret under den första graviditeten.