Under graviditeten är målet att sköta om en bra allmän kondition och det rekommenderas bland annat att man slutar röka. Det är bra med lämplig mängd vila och motion under graviditeten. Om det förekommer för tidiga sammandragningar, ska man undvika tunga fysiska prestationer och i synnerhet sådant som orsakar sammandragningar. Man ska undvika samlag om man har för tidiga sammandragningar, speciellt under graviditetens andra tredjedel. Man ska inte använda medicinering för att hindra sammandragningar hemma.
Om livmoderhalsen börjar förkortas och öppna sig, är det bra att minska på fysiska ansträngningar. Absolut sängliggande behövs dock mycket sällan, vanligen bara vid sjukhusvård. Varje graviditet är individuell, så det går inte att ge allmängiltiga råd. Om livmoderhalsen är förkortad och det även finns andra riskfaktorer, kan det ibland sättas in ett pessar i slidan för att stödja livmodern och livmoderhalsen. Om mamman tidigare har haft flera missfall mitt i graviditeten, kan det enligt övervägande placeras stödtråd vid livmodermunnen.
Om det förekommer regelbundna och smärtsamma sammandragningar före 34:e graviditetsveckan, försöker man skjuta upp förlossningen med medicinering. I detta fall sker behandlingen på sjukhus. Syftet med att förhindra sammandragningarna är att försöka fördröja förlossningen i några dagar, så att kortikosteroider som injiceras i mammans muskel ska hinna utveckla fostrets lungor.
Läkemedel som används för att få livmodermuskeln att slappna av är bland annat kalciumhämmaren nifedipin, betastimulerare och atosiban. Effekten av läkemedlen som används är rätt så svag och de har olika biverkningar. På grund av biverkningar används betastimulerare sällan numera. Atosiban, som är en så kallad oxytocinhämmare, har minst biverkningar.
Om förlossningen startar efter den 34:e graviditetsveckans utgång, försöker man inte fördröja förlossningen, utan barnet får födas.