Herpes i underlivet orsakas av herpes simplex 1 (HSV-1) eller herpes simplex 2 (HSV-2) viruset. Efter att man smittats stannar viruset latent kvar i kroppens nervknutar. Ungefär 20 procent av finländarna är bärare av HSV-2. HSV-2 är den vanligaste typen av virus i könsorganen. Sjukdomen överförs via sexuell kontakt och speciellt vid aktiv infektion, men man kan också smittas av en symtomfri person. Kondom skyddar mot smitta, men ger inte fullständigt skydd.
Herpes och graviditet
Herpes i underlivet är en infektion orsakad av virus som leder till blåsor och smärta. Man får lätt återfall efter den första episoden.
Typiska symtom är att man på könsorganens slemhinnor och hudområden har ytliga blåsor som lätt går sönder och blir till smärtsamma sår. Det gör ont att kissa. Lokala lymfkörtlar kan vara svullna. Symtomen uppträder inom 4–14 dagar efter infektionen. Det kan också finnas allmänna symtom som feber, huvudvärk och muskelvärk. Symtomen håller vanligen i sig 2–3 veckor, men den första herpesinfektionen kan också vara symtomfri. De återkommande infektionerna, så kallade recidivinfektioner, är kortare och har lindrigare symtom. De börjar ofta med en brännande, svidande eller kliande känsla i slemhinnan. Vid de återkommande infektionerna har man inte allmänna symtom som feber. Diagnosen görs genom odling av prov från blåsorna eller påvisande av nukleinsyra med PCR-metoden. Antikroppsanalys av blodprov visar om man är bärare av viruset. Det är dock ingen nytta med antikroppsundersökning vid diagnos av en akut fas.
Primär herpes, det vill säga det första utbrottet av sjukdomen, i början av graviditeten kan leda till missfall och i ett senare skede till för tidiga sammandragningar och förlossning. Återkommande infektioner uppvisar symtom men orsakar i vanligtvis inte problem under graviditeten. För att förkorta symtomperioden och minska virusutsöndringen används medicinering med aciklovir, på motsvarande sätt som hos icke-gravida. Om den väntande mamman i slutet av graviditeten ofta får återkommande herpesutbrott, inleder rådgivningen i graviditetsvecka 36 förebyggande medicinering med aciklovir som fortsätter ända till förlossningen.
Om mamman har sin första herpesinfektion under förlossningen finns det en risk på 30–50 procent att barnet smittas. Vid återkommande herpes är risken för infektion endast mindre än fem procent. Mammans antikroppar skyddar barnet mot smitta.
Rutinmässigt kejsarsnitt görs inte på grund av herpes. Om det konstateras att mamman har en återkommande herpesinfektion när förlossningen sätter igång, täcks områden med blåsor över och mamman får intravenös virushämmande medicinering för att skydda fostret. Om det konstateras att mamman har en första herpesinfektion i underlivet när förlossningen sätter igång, väljs kejsarsnitt som förlossningssätt och mamman får intravenös medicinering. Kejsarsnitt skyddar dock inte barnet helt mot infektion. Det är viktigt att föderskan informerar personalen när hon kommer för att föda om hon under graviditeten har haft herpes i underlivet.
I Finland insjuknar årligen cirka 10 barn i neonatal herpes (herpessmitta som nyfödd) på grund av att mamman haft en infektion under graviditeten. Neonatal herpes är den svåraste komplikationen som genital herpes kan orsaka och den sammanhänger med en stor risk för att barnet blir skadat eller dör. Oftast sker överföringen under förlossningen, men smittan kan också i ovanliga fall överföras genom blodet under fostertiden. I 85 procent av fallen är mamman till det infekterade barnet symtomfri vid förlossningen.
Om du före graviditeten har haft herpesinfektion ska du tala om det på rådgivningen. Om du får symtom, smärtsamma blåsor, första gången och du dessutom har allmänna symtom som feber och huvudvärk, ska du kontakta jouren på hälsostationen eller förlossningssjukhuset för att få närmare råd. Vid nya infektioner kan du vid behov få medicin från hälsocentralen. Förebyggande medicinering inleds vid behov av rådgivningen.
Symtom
Typiska symtom är att man på könsorganens slemhinnor och hudområden har ytliga blåsor som lätt går sönder och blir till smärtsamma sår. Det gör ont att kissa. Lokala lymfkörtlar kan vara svullna. Symtomen uppträder inom 4–14 dagar efter infektionen. Det kan också finnas allmänna symtom som feber, huvudvärk och muskelvärk. Symtomen håller vanligen i sig 2–3 veckor, men den första herpesinfektionen kan också vara symtomfri. De återkommande infektionerna, så kallade recidivinfektioner, är kortare och har lindrigare symtom. De börjar ofta med en brännande, svidande eller kliande känsla i slemhinnan. Vid de återkommande infektionerna har man inte allmänna symtom som feber. Diagnosen görs genom odling av prov från blåsorna eller påvisande av nukleinsyra med PCR-metoden. Antikroppsanalys av blodprov visar om man är bärare av viruset. Det är dock ingen nytta med antikroppsundersökning vid diagnos av en akut fas.
Graviditet och förlossning
Primär herpes, det vill säga det första utbrottet av sjukdomen, i början av graviditeten kan leda till missfall och i ett senare skede till för tidiga sammandragningar och förlossning. Återkommande infektioner uppvisar symtom men orsakar i vanligtvis inte problem under graviditeten. För att förkorta symtomperioden och minska virusutsöndringen används medicinering med aciklovir, på motsvarande sätt som hos icke-gravida. Om den väntande mamman i slutet av graviditeten ofta får återkommande herpesutbrott, inleder rådgivningen i graviditetsvecka 36 förebyggande medicinering med aciklovir som fortsätter ända till förlossningen.
Om mamman har sin första herpesinfektion under förlossningen finns det en risk på 30–50 procent att barnet smittas. Vid återkommande herpes är risken för infektion endast mindre än fem procent. Mammans antikroppar skyddar barnet mot smitta.
Rutinmässigt kejsarsnitt görs inte på grund av herpes. Om det konstateras att mamman har en återkommande herpesinfektion när förlossningen sätter igång, täcks områden med blåsor över och mamman får intravenös virushämmande medicinering för att skydda fostret. Om det konstateras att mamman har en första herpesinfektion i underlivet när förlossningen sätter igång, väljs kejsarsnitt som förlossningssätt och mamman får intravenös medicinering. Kejsarsnitt skyddar dock inte barnet helt mot infektion. Det är viktigt att föderskan informerar personalen när hon kommer för att föda om hon under graviditeten har haft herpes i underlivet.
Överföring av herpes till barnet
I Finland insjuknar årligen cirka 10 barn i neonatal herpes (herpessmitta som nyfödd) på grund av att mamman haft en infektion under graviditeten. Neonatal herpes är den svåraste komplikationen som genital herpes kan orsaka och den sammanhänger med en stor risk för att barnet blir skadat eller dör. Oftast sker överföringen under förlossningen, men smittan kan också i ovanliga fall överföras genom blodet under fostertiden. I 85 procent av fallen är mamman till det infekterade barnet symtomfri vid förlossningen.
När kontakta läkare?
Om du före graviditeten har haft herpesinfektion ska du tala om det på rådgivningen. Om du får symtom, smärtsamma blåsor, första gången och du dessutom har allmänna symtom som feber och huvudvärk, ska du kontakta jouren på hälsostationen eller förlossningssjukhuset för att få närmare råd. Vid nya infektioner kan du vid behov få medicin från hälsocentralen. Förebyggande medicinering inleds vid behov av rådgivningen.