Videon presenterar infertilitetsundersökningar och behandlingar inom HUS.
Undersökningarna av mannen styrs av hans allmänna hälsotillstånd, livsstil och reproduktionshistoria. Det viktigaste testet är dock analysen av ett spermaprov. I analysen används referensvärden och en undersökningsmetod som fastställts av Världshälsoorganisationen (WHO).
När man undersöker sädesvätska är det viktigt att få hela provet. Provet ges genom onani i en uppsamlingsburk som finns tillgänglig på spermalaboratoriet eller mottagningen, enligt anvisningar. Det bör ha gått 2–5 dagar sedan föregående ejakulationen innan provet tas. En kortare eller längre avhållsamhetsperiod kan påverka analysresultatet.
Du kan lämna spermaprovet hemma eller på infertilitetskliniken i ett separat provtagningsrum. Spermier är känsliga för temperaturförändringar. Om provet tas hemma måste det föras till spermalaboratoriet inom en timme efter provtagningen. En bra transportmetod är att förvara provburken i en bröstficka nära huden, så att stora temperatursvariationer inte skadar spermierna.
Spermiemängden och mängden spermier som rör sig framåt förutspår bäst spermans befruktningsförmåga. Ett normalt prov innehåller minst 15 miljoner spermier per milliliter och spermierna som rör sig framåt utgör 32 procent eller mer. Studier har visat att spermans naturliga befruktningsförmåga försämras om det finns under 15 miljoner spermier per milliliter och spermierna som rör sig framåt utgör under 20 procent.
Om spermaprovet upprepade gånger är avvikande, undersöker läkaren mannens könsorgan och ljumskar. Blodprov tas för att analysera hormoner som styr testiklarna och spermaproduktionen (bl.a. FSH, LH, testosteron).