Målet med matningen av små prematurer är att hindra tillväxten från att bli långsammare och möjliggöra att babyn växer ikapp normalvikten samt att trygga en god funktionell utveckling.

Att förebygga och korrigera långsammare tillväxt efter födseln med hjälp av effektivare näring är nyttigt med tanke på hjärnans utveckling, speciellt hos mycket små prematurer som har en födelsevikt under 1 500 gram.

För tidigt födda barn, och speciellt sådana med tillväxtstörningar, har en större risk att senare insjukna i metaboliskt syndrom (blodtryckssjukdom, hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt, diabetes typ 2).

Målet med näringsplaneringen för prematur med låg vikt är att näringen ska trygga normal tillväxt av hjärnan men inte leda till övervikt.

Bedömning av tillräcklig näring

Prematurers vätskebehov är vanligen 150–180 ml/kg/dygn. Energibehovet beror på barnets ålder. Energibehovet per kilo är större vid lägre ålder. Barn med tillväxtstörning har ett större energibehov, men vanligen inte över 135 kcal/kg/dygn. Om barnet växer dåligt trots normal energitillgång (110–135 kcal/kg/dygn) är det vanligen inte skäl att öka energimängden, om inte en störning i fettupptag har konstaterats. Den långsamma tillväxten beror mer sannolikt på brist på något annat näringsämne, oftast protein.

Viktiga aspekter vid bedömningen och planeringen av näringen:

• Tillgången på protein måste vara tillräcklig för tillväxt och brist som tidigare uppstått.
• Proteinbehovet är större hos mycket små prematurer.
• Om barnet växer väl, minskas proteinet småningom.
• Näringen också för barn med födelsevikt på 1 500–1 800 gram planeras individuellt. Vissa behöver förstärkning av bröstmjölken eller prematurersättning, för andra räcker det med bröstmjölk eller vanlig ersättning.
• För barn med födelsevikt över 1 800 gram rekommenderas antingen oförstärkt bröstmjölk eller vanlig bröstmjölksersättning.