Rökningen är ofta nära kopplad till specifika situationer, platser eller känslor. Detta kallas psykiskt beroende. Tobak används för att undvika eller tolerera obehagliga känslor eller för att förstärka positiva upplevelser. Upprepning av ett beteendemönster lämnar minnesspår i hjärnan – på så sätt lär sig hjärnan att rökning till exempel ger snabb lindring i stressiga situationer.

Vanor som hör till rökning

Man utvecklar starka vanor kring rökning. Hanteringen av rökutrustningen och de vanor som är förknippade med tobaksrökning finns i muskelminnet och kan redan i sig ge en känsla av välbehag. Rökningen är också kopplad till dygnsrytmen och olika situationer: på morgonen, efter en måltid eller kaffe, på väg till jobbet, under en paus.

Det är möjligt att ändra vanor genom att bryta rutiner och skapa nya rutiner som ersätter gamla.

Sociala faktorer

Rökningens sociala sida har en stark inverkan på att man börjar röka. Man börjar vanligtvis röka i ungdomen och i en särskild grupp. Då får man en stark känsla av samhörighet.

Sociala faktorer förstärker också tobaksberoendet hos vuxna. Under en rökpaus kan man byta några ord eller lätta på trycket, man känner samhörighet. När du planerar att sluta röka är det bra att ta dessa sociala behov i beaktande. Psykiskt och socialt beroende kan bedömas med hjälp av en rökdagbok.