Självmedkänsla är att förstå att alla misslyckas ibland. Ingen är perfekt, och ingen behöver heller vara det. Självmedkänsla innebär att vi behandlar oss själva med vänlighet och värme i svåra stunder. Det är samma vänlighet som vi visar våra närstående när de har det svårt.
En person som har självmedkänsla accepterar sina känslor och tankar som de är, utan att behöva ändra eller dölja dem: ”Nu hände det såhär och det är naturligt att jag är ledsen över det”.
Självmedkänsla har visat sig minska rädsla och skam och öka lycka och välbefinnande. Däremot ökar självkritik och självklandrande ångest och depression och förlänger återhämtningen från stressreaktioner. Upplevelser av ångest och stress kan man i sin tur vilja lindra genom att tröstäta, vilket leder till att man blir ledsen på nytt för att man ätit i onödan. Det lönar sig att lära sig en självmedkännande attityd!
Sätt att stödja självmedkänslan
- Behandla dig själv varsamt i svåra stunder.
- Stöd barnet när hen inte lyckas. Barnet måste känna att hen älskas villkorslöst.
- Sök er till sällskap där ni blir accepterade och uppmuntrade.
- När man ställs inför motgångar är det värt att fokusera på det som är bra i livet för tillfället. Vad har man lyckats med?
- Man kan också öva på självmedkänsla.
Det är ingen idé att älta misslyckanden
Självklart blir man ledsen över misslyckanden, men det lönar sig inte att älta dem länge och inte att gå tillbaka till hur det var förut. Ta i stället en stund för att reflektera över vad som hänt och vänd dina tankar mot framtiden.
- Varför skedde inte förändringen? Var målet för högt eller var metoderna felaktiga? Borde förändringen ha planerats bättre, borde fler personer ha varit involverade?
- Vad gör vi i fortsättningen? Provar vi något nytt eller ändrar vi lite på genomförandet? Hur kan vi se till att förändringarna blir mer framgångsrika i framtiden?