En läkare kan ordinera ett förstahandsläkemedel till ett barn med epilepsi om barnet har en benägenhet för långvariga epileptiska anfall eller om barnets epilepsi är känd för att vara förknippad med en risk för långvariga anfall. Ett långvarigt epileptiskt anfall kan vara farligt.
Innan man ger förstahandsläkemedlet ska man försäkra sig om att barnet inte skadar sig själv. Man ska dessutom se till att andningen inte hindras och vända barnet på sidan om det är möjligt. Som förstahandsläkemedel används antingen en midazolamlösning som appliceras på slemhinnan i kinden eller ett diazepam-lavemang. Den behandlande läkaren skriver ut ett recept på förstahandsläkemedlet, ordinerar en lämplig dos och ger instruktioner om under vilka omständigheter förstahandsläkemedlet ska ges till barnet.
Den allmänna riktlinjen är att förstahandsläkemedlet ges om det epileptiska anfallet pågår i mer än 5 minuter eller om anfallen återkommer utan att personen har tid att återhämta sig. Ett fem minuter långt anfall är inte genast farligt, men det är bra att få det att ta slut snabbt.
För vissa barn rekommenderas det att ge förstahandsläkemedlet snabbare, särskilt om barnet har en benägenhet för långvariga anfall. Ett förstahandsläkemedel hjälper vanligtvis mot anfallet inom några minuter.
Om anfallet inte tar slut, ring 112.
En skötare eller läkare instruerar föräldrarna om hur förstahandsläkemedlet ges. Om förstahandsläkemedlet behövs även i skolan eller på daghemmet måste personalen också få god vägledning om hur man använder förstahandsläkemedlet. De flesta barn med epilepsi behöver inte ha ett förstahandsläkemedel på daghemmet eller i skolan. Det är dock viktigt att personalen på daghem och i skolor är medvetna om att barnet har epilepsi och känner till den allmänna första hjälpen vid anfall.