Epilepsi kan orsakas av genetiska orsaker och orsaker som har att göra med hjärnans anatomi, metaboliska störningar, immunologiska eller inflammatoriska orsaker. Alla bakomliggande orsaker är ännu inte kända, och det är inte alltid möjligt att hitta en enskild orsak till epilepsi. Epilepsi kan också medföra associerade problem som inlärningssvårigheter, rörelsehinder och sensoriska problem, men ofta har barn med epilepsi inget av dessa.
Anfallen som är kopplade till epilepsi kan ha många olika former. Anfallet kan vara ett anfall med medvetslöshet och kramper, eller kan också visa sig på något av följande sätt:
- stelhet eller ryckningar i en enstaka extremitet
- suddigt medvetande som är förknippat med komplexa rörelsemönster
- känslan av att vara frånvarande
- "bara" en konstig känsla.
Man kan få enstaka epileptiska anfall utan att ha särskild benägenhet för anfall. Diagnosen epilepsi ställs vanligtvis inte utgående från ett enstaka anfall. Diagnos kan ställas först när anfallssymtom har återkommit eller det på annat sätt har konstaterats att personen har särskild känslighet för att anfallen ska upprepas. Anfallssymtomen är olika hos olika barn, och samma barn kan också ha flera olika typer av anfall. Epilepsi kan bryta ut i vilken ålder som helst.
Hos barn förekommer också flera epilepsisyndrom. Personer med samma syndrom har en liknande anfallstyp, EEG-fynd, läkemedelsrespons, dvs. reaktion på givna läkemedel och prognos om huruvida anfallen kommer att fortsätta i vuxen ålder.
Vissa epilepsisyndrom hos barn är förknippade med en viss ålder och ett visst utvecklingsstadium och svarar bra på rätt medicinering. I dessa fall kan medicineringen ofta avslutas före vuxen ålder. Sådana epilepsisyndrom är till exempel självbegränsande fokala epilepsier hos barn och absensepilepsi hos barn.
Omkring 30 procent av alla barn med epilepsi får anfall trots medicineringen. Då talar man om svår epilepsi.
Innehållet på webbplatsen har skapats i samarbete med Epilepsiförbundet.