Vätsketerapi
En fullgången nyfödd har ett ganska litet vätskebehov under de första dagarna, medan en liten prematur kan behöva relativt stora mängder vätska för att bibehålla vätskebalansen och blodcirkulationen. Vätskebehovet bedöms utifrån klinisk undersökning, vikt, urinmängd, blodtryck och laboratorieprover.
Överdriven vätsketillförsel till en liten prematur kan öka risken för öppen ductus arteriosus, RDS, nekrotiserande enterokolit, hjärnblödning och BPD. För liten vätsketillförsel kan leda till cirkulationssvikt, njursvikt, koagulationsstörningar, för hög hemoglobinhalt eller hög salthalt i blodet. Det ökar också risken för gulsot. En liten prematur avdunstar mycket vätska genom huden och detta kan kompenseras genom att höja fuktigheten i kuvösen.
Parenteral nutrition, dvs. näring som ges intravenöst
Parenteral nutrition (PN) är intravenös tillförsel av glukos, protein, fett, vitaminer, mineraler och spårämnen genom kontinuerlig infusion. Sjuka nyfödda barns och små prematurers behov av energi, glukos och vätska kan vanligtvis inte tillgodoses enbart genom matning med mjölk, utan de behöver delvis eller fullständig parenteral nutrition.
Efter födseln får barn med låg födelsevikt (mindre än 1,5–2 kg) PN utöver matningen med mjölk. För barn som väger mer än 2 kg kan man till en början börja med enbart glukoslösning, men denna kan ersättas med PN om man förväntar sig att tillståndet inte kommer att förbättras inom några dagar. PN avslutas gradvis i takt med att matningen med mjölk ökar. Genom parenteral nutrition får barnet den mängd vatten, kolhydrater, protein, fett samt vitaminer och spårämnen som hen behöver.