Längd
Hälsovårdaren eller läkaren gör en bedömning av den avvikande tillväxten utifrån symtom och andra fynd. Ett fullständigt stopp i längdtillväxten är alltid en anomali. Dessutom bör ett barn vars tillväxt avviker från tillväxtkurvans normalvärden och som har symtom undersökas närmare. Det finns dock ingen entydig vägledning för när man bör vara orolig över tillväxten. Vid bedömningen av längdtillväxten tas hänsyn till symtom och fynd, tidigare tillväxt, längdtillväxtens stadium och viktutvecklingen.
| Stopp i tillväxten | Ett fullständigt stopp i längdtillväxten är alltid en anomali. Ju yngre barnet är, desto mer brådskande är behovet av ytterligare undersökningar. Efter spädbarnstiden kan längdtillväxten normalt vara långsam, och om barnet inte har några andra symtom kan tillväxten vanligtvis följas med utan oro om inte tillväxten fortsätter på ett avvikande sätt. |
| Långsammare längdtillväxt | Att längdtillväxten blir långsammare är avvikande om det åtföljs av symtom (t.ex. tarmsymtom, huvudvärk, trötthet) eller andra fynd, t.ex. en samtidig viktuppgång. I avsaknad av symtom kräver avvikelser från tillväxtkurvans normala värden sällan ytterligare undersökningar utöver kliniska undersökningar. Om problemet upprepas är det ofta lämpligt med ytterligare konsultationer. |
| Snabbare längdtillväxt | En snabbare längdtillväxt än normalt är ofta avvikande om det inte åtföljs av en samtidig viktökning. I det här fallet är det viktigaste att bedöma utvecklingen av puberteten. |
Symtom och tillväxtförändringar | Vid bedömning av avvikande tillväxt är symtomen den viktigaste faktorn för tilläggsundersökningar. Tarmsymtom, magsmärta, förstoppning, huvudvärk, onormal trötthet, frysande eller andra liknande symtom i kombination med tillväxtförändringar kräver ytterligare utredning. |
Vikt
Det viktigaste i viktbedömning är att upptäcka övervikt som håller på att utvecklas. Snabba viktförändringar uppåt eller nedåt kan också vara ett tecken på sjukdom. Viktförändringar som äger rum i motsatt riktning i förhållande till längdtillväxten är alltid misstänkta. Om ett spädbarn är underviktigt eller mycket överviktigt bör detta alltid bedömas ytterligare.
| Övervikt | Vikt över gränsen för övervikt innebär en risk för fetma, om man inte ändrar kosten eller andra levnadsvanor. Det är alltid bäst att göra livsstilsförändringar och viktkontroll i ett tidigt skede, innan övervikten blir fetma. |
| Fetma | En vikt över tröskelvärdet för fetma innebär en betydande hälsorisk för barnet. Då är risken större att drabbas av fetmarelaterade sjukdomar, såsom typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, både som barn och framför allt som vuxen. Då är det nödvändigt att göra förändringar i levnadsvanorna. Vid livsstilsrelaterad fetma accelererar längdtillväxten ofta samtidigt som viktuppgången. Att längdtillväxten minskar samtidigt med en ökande fetma är en avvikelse. |
| Undervikt | Avvikande undervikt bör alltid bedömas ytterligare. En samtidig minskning av längdtillväxten kan vara ett tecken på undernäring eller en sjukdom som påverkar tillväxten. En mycket snabb viktminskning kan särskilt hos förpubertala barn och tonåringar tyda på en ätstörning. |
Huvudets omkrets
Huvudets tillväxt är ett ärftligt drag, och därför bör man alltid ta hänsyn till föräldrarnas huvudtillväxt när man bedömer barnets huvudomfång. En onormal huvudtillväxt som upptäcks vid screening bör alltid bedömas ytterligare, särskilt hos barn under ett år. En accelererad huvudtillväxt kan vara ett tecken på störningar i cirkulationen av cerebrospinalvätska och en därav följande ökning av det intrakraniella trycket. Å andra sidan kan en för tidig förbening av kraniets sömmar påverka huvudets tillväxt och form. Onormal huvudtillväxt i kombination med utvecklingsförsening kräver ytterligare utredning. Dessutom måste man beakta en stor skillnad mellan den relativa huvudomkretsen och längden.