Graden av den rörelseskada som orsakas av ryggmärgsbråck, dvs. meningomyelocele fastställs individuellt enligt hur högt upp ryggmärgsskadan ligger. Ju högre upp i ryggraden skadan är, desto sämre fungerar den del av kroppen som ligger nedåt från skadan. Om skadan är väldigt högt upp vid bröstryggen, saknas muskelfunktion i de nedre extremiteterna nästan helt. Ett barn med en skada ungefär på navelns höjd kan vara kapabel att gå med hjälpmedel och en skada som ligger ännu längre ner kan möjliggöra självständig gång. Rörelseproblem påverkar oftast höfterna och de nedre extremiteterna. I allmänhet har de övre extremiteterna god muskelstyrka, så armfunktionen är normal eller nästan normal.
Känselsinnet kan vara stört och fungerar därför ofta bristfälligt. Störningen i känselsinnet är på samma nivå som den motoriska skadan, men till exempel beröringskänselns nivå kan var annan än smärtförnimmelsens. På grund av en bristfällig känsel får barnen vanligtvis lättare sår, skador och köldskador och man måste därför kontrollera att skorna eller stöden inte trycker. Känselbortfall i könsorganen är också möjliga.
På grund av begränsad rörlighet är det vanligt med stela leder och felställningar i de nedre extremiteterna, vilka behandlas med specialskor, stöd för nedre extremiteter och vid behov med operation. Det är även typiskt med tendens för höftluxation, vilket man försöker förhindra till exempel med användning av ståstöd. Dessutom är det vanligt med hållningsfel, och cirka 10 procent behöver senare skoliosoperation.
Ofta är ryggmärgsbråck även relaterat till bindning av ryggmärgens nedre del, dvs. bunden ryggmärg. Bindning av ryggmärgen kan i takt med tillväxten orsaka förändringar i blåsans funktion, förändringar i de nedre extremiteternas känsel- och muskelverksamhet, smärta samt skolios i ryggen. De ovan nämnda symtomen kan vara orsak till operation. Omkring 10-30 procent av patienterna behöver kirurgisk behandling.
I barnets rehabilitering beaktas barnet och familjen på ett övergripande sätt. Fysioterapeuten ger stretchningssanvisningar för att upprätthålla rörelsebanorna i de nedre extremiteterna och individuell fysioterapi påbörjas redan vid 3–6 månaders ålder. Målet med rehabiliteringen är att främja den egna aktiviteten och självständigheten. Individuella hjälpmedelslösningar kan bidra till att främja självständigheten.
Särskild uppmärksamhet bör fästas vid motion som belastar skelettet och upprätthållande av muskelstyrkan. Regelbunden användning av ståstöd har visat sig vara viktigt för att förstärka skelettet. Alla över 5 år med ryggmärgsbråck löper stor risk att drabbas av osteoporos. Förutom motion ska man se till att man har ett tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin. I praktiken innebär detta kalciumtillskott (500–1000 mg i dagen beroende på patientens ålder). Den rekommenderade mängden D-vitamintillskott är D3-vitamin 20 µg/dygn (800 IU) året runt.