Ergoterapi är till nytta för barn som på grund av en sjukdom, skada eller avvikelser i utvecklingen har svårigheter att klara av vardagliga aktiviteter.
Ergoterapi är medicinsk rehabilitering med syftet att stöda utvecklingen av barnets motoriska färdigheter och uppfattningsförmåga och deltagande i lekar, skolgång, hobbyer och i att ta hand om sig själv.
Ergoterapeuten bedömer barnet om hen har svårt att utföra vardagliga aktiviteter i förhållande till sin åldersnivå eller har svårt att delta i åldersanpassade aktiviteter och lekar. Dessa aktiviteter kan vara att klä på sig, klä av sig, äta, leka utomhus, pyssla eller rita.
Ergoterapi genomförs i målorienterade lek- eller handlingssituationer, som planeras tillsammans med barnet utifrån hens intressen. Som metoder används till exempel lekar, spel, byggande och kreativa aktiviteter. I terapin är aktiviteterna tillräckligt utmanande, roliga och ger upplevelser av att lyckas. På det sättet förstärks barnets uppfattning om sig själv och hen har lättare att klara sig i vardagen. Ergoterapin är ofta individuell, men den kan också ske i par eller grupper.
Ergoterapeuten vägleder även föräldrarna och vid behov personalen på daghemmet eller i skolan. Metoder för att stöda barnets utveckling och inlärning i vardagliga situationer planeras tillsammans. Det vägledande arbetet tillsammans med närståendenätverket eller ergoterapin genomförs som mottagningsbesök eller hem-, skol- eller daghemsbesök.
Ergoterapi kan tillhandahållas inom både den offentliga och den privata sektorn.
Ergoterapeuten bedömer
- grovmotoriska färdigheter: kroppsuppfattning och kroppskontroll som bidrar till barnets rörlighet, till exempel klättring, cykling, bollspel och lek samt deltagande i aktiviteter med andra barn.
- finmotoriska färdigheter: hur händerna samarbetar, noggrannhet då barnet använder händerna och fingerfärdighet, vilka bidrar till utförandet av en rad olika uppgifter som att pyssla, bygga, äta och klä sig.
- samarbete mellan öga och hand: att rita, lägga pussel, bygga med klossar, pyssla.
- visuell perception: att urskilja detaljer i bilder, uppfatta anvisningar i en modell när man bygger, uppfatta helheter i ett pussel.
- sensorisk bearbetning: hur barnet reagerar på information från olika sinnen (känsel, hörsel, syn och rörelse) och huruvida eventuella avvikande reaktioner gör det svårt för barnet att delta i vardagliga situationer.
- lekfärdigheter: hur barnet använder sin kropp i leken, om hen vågar klättra, gunga, snurra och hoppa; hur barnet bygger i leken och hur barnet kommer med idéer i leken och använder sin fantasi.
- interaktionsförmåga: barnets initiativförmåga, koncentration och förmåga att följa instruktioner.
- självständighet i vardagliga aktiviteter.