Avvikelser i tal- och språkutvecklingen kan uppstå som ett eget utvecklingsproblem eller som en del av en annan utvecklingsstörning, t.ex. autismspektrumtillstånd, intellektuell funktionsnedsättning, blandad specifik utvecklingsstörning eller psykiatrisk störning. Avvikelsen kan också orsakas av t.ex. hörselnedsättning, en hjärnsjukdom, en grav utvecklingsstörning eller avsevärd brist på stimulans.
Följande problem är bra att ta upp under barnets rådgivningsbesök:
- svårigheter att suga och äta, rikligt dreglande eller slapp munmuskulatur
- brist på ögonkontakt
- litet intresse för ljud, tal och händelser i omgivningen
- brist på ömsesidig kommunikation
- ringa och ensidiga ljud och joller
- sparsam användning av gester och ansiktsuttryck
- dåliga lekfärdigheter
- dålig förståelse av tal i vardagen.
Om ett barns övergripande utveckling i övrigt är normal, men tal- och språkutvecklingen är försenad eller onormal, talar man om en specifik språklig svårighet. En specifik språklig svårighet kan vara inriktad på talproduktion eller talförståelse.
Vid en specifik svårighet som är inriktad på talproduktion har barnet svårt att uttrycka sig genom tal, eller också kan talet flyta dåligt eller vara otydligt. Det kan kännas svårt att böja ord, bilda meningar och producera berättande tal. SEn specifik svårighet att producera tal kan också visa sig till exempel i form av att barnet inte kan känna igen språkljuden i sitt modersmål, vilket är en riskfaktor för senare läs- och skrivsvårigheter.
En specifik svårighet med talförståelse kan yttra sig i form av svårigheter att lära sig förstå och använda språk. Det kan vara svårt för barnet att förstå vad hen hör eller frågeord. Det kan gå långsamt att lära sig nya ord och grammatiska strukturer kan vara svåra att förstå.
Faktorer som kan bromsa språkutvecklingen är bland annat en uppväxtmiljö som saknar stimuli och ringa interaktion med barnet. Dessa faktorer kan bero på socioemotionella utmaningar i familjen, dvs. utmaningar förknippade med sociala relationer och känslolivet.
Långsam talinlärning kan oftast identifieras mellan 2 och 2,5 års ålder. Om talet är knappt eller otydligt hänvisas ett barn i åldern 2,5–3 år till en talterapeut för bedömning, till exempel via rådgivningen.
En del avvikelser i tal- och språkutvecklingen är övergående, dvs. de går över av sig själva eller med stöd. En del avvikelser kan förebåda andra svårigheter, såsom inlärningssvårigheter. God talförståelse förutsäger bättre tal- och språkutveckling. Ungefär hälften av de barn som lär sig tala sent uppnår tal på egen åldersnivå vid fyra års ålder.
Avvikelser i tal- och språkutvecklingen kan yttra sig i vardagen på följande sätt:
- Det är utmanande att få ögonkontakt.
- Det är utmanande att delta i gemensamma aktiviteter eller ömsesidig kontakt.
- Det går långsamt att lära sig ord.
- Barnet har svårt att förstå längre och mer komplexa instruktioner.
- Barnet har svårt att förstå begrepp eller komplicerat språk.
- Barnet har svårt att producera tal på meningsnivå och berättande tal.
- Talet är otydligt och flyter dåligt.
- Det är jobbigt att lära sig läsa och skriva.