En blodtransfusion innebär överföring av olika blodkomponenter från en frisk donator till en patient. Oftast behövs röda blodkroppar, blodplättar, dvs. trombocyter, eller blodplasma. Blodtransfusioner utförs med hjälp av blodprodukter som samlats in och lagrats genom blodgivning. Blodet måste vara kompatibelt med mottagarens kropp, dvs. blodgrupperna måste vara kompatibla.
Järnbristanemi kräver sällan en blodtransfusion, men om anemin är djup kan en transfusion av röda blodkroppar påskynda patientens tillfrisknande. Svår talassemi behandlas med regelbundna transfusioner av röda blodkroppar.
Transfusioner av röda blodkroppar påbörjas vanligtvis när hemoglobinnivån i blodet sjunker under 80 g/l, men vid t.ex. hjärtsjukdomar kan transfusionsgränsen höjas. Hos unga, i övrigt välmående patienter med blodsjukdomar som får upprepade transfusioner av röda blodkroppar under lång tid kan transfusionsgränsen ibland sänkas till 70 g/l. I allmänhet syftar en transfusion av röda blodkroppar inte till att uppnå normala hemoglobinnivåer i blodet, utan till att korrigera eller förebygga symtomen på anemi. Läkaren uppskattar hur stor transfusion som behövs utifrån barnets storlek och hemoglobinnivå.
Kärlkateter och kanylering | Ett barn eller en ung person som behöver en transfusion av röda blodkroppar vårdas på sjukhus eller på ett hemsjukhus. För att kanylera blodkärlet får hen bedövningssalva på lämpligt ställe i armvecket eller på handryggen. När bedövningssalvan har verkat tillräckligt länge kommer en läkare eller utbildad sjukskötare att kanylera, dvs. föra in den kanyl som behövs för transfusionen i en ven, vanligtvis en ytlig ven. Nålen sitter inte kvar i kanylen, utan tas bort efter insättning. Den plastkanyl som sitter kvar i venen ansluts till vätskedroppen. Kanylen kan skyddas med ett bandage så att patienten kan använda handen på ett säkert sätt under droppet. |
Central venkateter och -port | Om behandlingen av barnets eller ungdomens tillstånd kräver frekventa blodprov och/eller långvarig infusionsterapi, dvs. direkt intravenös medicinering eller blodtransfusioner, kommer barnet eller ungdomen att förses med en tunnelformad central venkateter eller -port under anestesi. Den centrala venkatetern används vanligtvis i flera månader och den centrala venporten i flera år om patientens behandling kräver det. För en mer detaljerad beskrivning av hur man sätter in och använder den tunnelerade centrala venkatetern och infusionsporten, se avsnittet Cancersjukdomar i Barnhuset. |
Avlägsnande av järn från kroppen, eller kelatterapi | Ett överskott av järn börjar ansamlas i kroppen på patienter som får upprepade blodtransfusioner. Järnet som ansamlas är skadligt för kroppen. Behandling som avlägsnar järn från kroppen kallas kelatterapi. Det är oral medicinering. Ibland kan det också behövas läkemedel som administreras långsamt under huden med en läkemedelspump för att göra behandlingen effektivare. Inom hemvården fungerar en läkemedelspump till exempel genom att en särskild nål används för att långsamt injicera ett läkemedel i patientens subkutana vävnad under natten. Behandlingens effekt följs upp med hjälp av ferritinvärden i blodet och bilddiagnostiska undersökningar. |