Liisi var en tystlåten baby som inte jollrade nästan alls. Hon sa sitt första ord vid 2,5 års ålder och vid tre års ålder använde hon färre än tio ordformer som bara hennes föräldrar kunde förstå. Liisi hänvisades via rådgivningen till en kommunal talterapeut för en bedömning. Talterapeuten gav föräldrarna vägledning om hur de kunde stödja Liisis språkutveckling och hur de kunde använda kommunikationsmetoder som stöder talutvecklingen, såsom bilder och stödtecken.
Som framgår av föregående exempel följs barnets tillväxt och utveckling upp under rådgivningsbesöken. Om föräldrarna är oroliga för sitt barns tal- och språkutveckling, eller om man på rådgivningen märker att barnets tal är sparsamt eller otydligt vid tre års ålder, kan barnet hänvisas till en talterapeut för en bedömning.
Talterapeuten bedömer barnets tal- och språkutveckling, dvs. muntlig framställning och talförståelse, ömsesidig kommunikation, munnens motoriska funktion och språkanvändning i sociala situationer. Dessutom bedömer talterapeuten vid behov ät-, läs- och skrivfärdigheter samt röstanvändning. Hen tar också ställning till om det är nödvändigt att använda kommunikationsmetoder som stöder eller ersätter tal med barnet, till exempel bilder.
Talterapeutens bedömning görs genom att intervjua föräldrarna och göra olika uppgifter med barnet, till exempel med hjälp av lek, leksaker, bilder och testmetoder. I bedömningen beaktas barnets övergripande situation när det gäller utveckling, hemsituation, daghem eller skola samt kompisrelationer (till exempel daghemmets eller skolans beskrivning av barnets sätt att agera i vardagliga situationer).
Diagnosen lindrig språkstörning kan ställas inom primärvården. Om barnet har en svår avvikelse i tal- och språkutvecklingen eller om försenad tal- och språkutveckling misstänks bero på en neurologisk sjukdom eller ett neurologiskt syndrom hänvisas barnet till undersökningar inom den specialiserade sjukvården.