Lindriga motoriska avvikelser är vanliga hos barn. Barnet kan uppvisa lindriga neurologiska symtom i sin rörelse- och kroppskontroll, utan att dessa orsakas av en neurologisk sjukdom eller utvecklingsstörning.
Hos spädbarn yttrar sig lindriga motoriska avvikelser ofta som låg muskeltonus, vilket i sin tur yttrar sig som svårigheter att kontrollera huvudet och ställningen. Den motoriska utvecklingen kan vara något långsammare än hos jämnåriga barn.
Lindriga motoriska avvikelser hos barn i lekåldern visar sig ofta som svårigheter med grov- eller finmotoriken. Att till exempel hoppa på ett ben, fånga en boll, stå stilla, sätta fingret på nästippen, rita, skriva eller bygga lyckas inte med den exakthet som de borde i barnets ålder.
Barnet kan ha associerade problem med sensorisk bearbetning, vilket kan yttra sig som en högre känslighet än vanligt för störningar, selektivt utforskande av föremål och ovanlig selektivitet när det gäller matens konsistens. Dessutom kan barnet reagera överkänsligt på till exempel sömmar och lappar i kläder, och barnet kan tycka att olika material känns otrevliga.
Om det uppstår oro över barnets motoriska utveckling hänvisas barnet till en fysioterapeut för bedömning, till exempel via rådgivningen.
Elias berättelse som exempel
Elias var en "mjuk baby", dvs. hans muskeltonus var nedsatt jämfört med jämnåriga. När Elias var fyra månader gammal var han en leende pojke som greppade leksaker, men som inte tyckte om att ligga på mage eftersom det var svårt att hålla upp huvudet. Från rådgivningen hänvisades Elias till en fysioterapeut som vägledde föräldrarna i hur de kan stödja Elias motoriska färdigheter.
Elias lärde sig gå när han var ett år och sex månader gammal. Vid femårskontrollen kunde han inte hoppa på ett ben och var inte intresserad av bollspel. Han hade svårt att lära sig cykla. Elias deltog i en motorikgrupp via rådgivningen. Vid 10 års ålder började Elias spela innebandy i skolans lag och klarar sig bra i vardagen med sina rörelsefärdigheter.