Neuralröret sluts normalt i graviditetsvecka fem eller sex. Om förslutningen är ofullständig blir det en öppning i ryggraden (spina bifida), genom vilken ryggmärgsmembranen, ryggmärgen och nervrötterna trycker ut och formar en utbuktning som är täckt med en hinna. I Finland föds varje år 20– 25 barn som har ryggmärgsbråck. Detta är ungefär 0,3 procent av alla nyfödda barn, så förekomsten av skadan är relativt låg.
Ryggkotornas slutningsstörning upptäcks oftast under en ultraljudsundersökning som görs under graviditeten. Spina bifida försluts vanligtvis med operation inom det första dygnet efter födseln.
MMC kommer från de latinska orden meningo-myelo-cele. Meningo avser det lager som skyddar hjärnan och ryggmärgen, dvs. hjärnhinnan, myelo avser ryggmärgen och cele betyder bråck, utbuktning.
Meningomyelocele uppstår på grund av många faktorer. Både genetiska och externa faktorer påverkar, men den exakta orsaken till ryggmärgsbråck är inte känd. Risken ökar om barnets första grads släkting ( föräldrarna eller syskonen) har haft ryggmärgsbråck. Andra riskfaktorer är moderns användning av epilepsiläkemedel, riklig användning av rusmedel, moderns övervikt och folatbrist. Det är viktigt att se till att man får tillräckligt med folsyra före graviditeten eller senast i början av graviditeten för att uppnå skyddande folatnivåer i tid.
I inforutan: En sjukdom där neuralrörets ändar inte stängs kallas spina bifida. Om kotbågen är öppen, men ryggmärgshinnorna inte har buktat ut, kallas det för spina bifida occulta. Vid meningocele är det bara ryggmärgshinnorna som buktar ut.
Öppningens placering påverkar omfattningen av den skada som orsakas av öppningen. Ju högre upp i ryggmärgen skadan är belägen, desto högre upp i kroppen sträcker sig skadan.
Nivåerna av ryggmärgsskador är följande
- torakal (överst)
- lumbal
- lumbosakral
- sakral (nederst)
Ryggmärgsbråck påverkar rörelseutvecklingen. Eftersom utvecklingen av ryggmärgen blir bristfällig, varierar även nervkontakterna mellan kroppens olika delar.