Trots att de tidiga behandlingarna har förbättrats har små prematurer fortfarande en risk för utvecklingsneurologiska och beteendemässiga problem på grund av att nervnätverket och blodkärlen i hjärnan är omogna och känsliga för skador. Svåra hjärnblödningar har minskat de senaste åren, men lindrigare blödningar intill eller i hjärnventriklarna förekommer hos 25–30 procent av alla små prematurer.
Ju tidigare barnet är fött, desto större är risken för utvecklingsproblem. Av små prematurer får 5–10 procent till exempel en rörelsenedsättning och 25–50 procent lindrigare neurologiska, kognitiva och beteendemässiga problem som kan leda till inlärningssvårigheter i skolåldern.
I intensivvårdsskedet kan man inte förutspå om sådana kommer att utvecklas hos små prematurer. Hjärnans plasticitet efter en skada är en komplex process, som också påverkas av barnets genetiska uppsättning och uppväxtmiljö. Ofta kan utvecklingsneurologiska problem konstateras först efter flera års uppföljning av utvecklingen.
Lindriga utvecklingsneurologiska och beteendemässiga problem
- skelning, brytningsfel i ögonen, problem med synanvändningen
- svårigheter med motorisk koordination och kontroll av balansen
- svårigheter i finmotoriken och penngreppet
- fördröjd start av taluttrycket, problem med talproduktionen och munnens motorik, senare språkliga specialproblem, läs- och skrivsvårigheter i skolan
- särskilda problem med visuell slutledning och gestaltning, i skolan inlärningssvårigheter i matematik
- svårigheter med uppmärksamhet och exekutiva funktioner
- beteendedrag motsvarande autismspektrumtillstånd, problem med sociala färdigheter
- svårigheter med sensorisk integration
- ångest
Svåra utvecklingsneurologiska problem
Förekomsten av svåra utvecklingsproblem hos små prematurer har minskat. Vid till exempel Nya barnsjukhuset i Helsingfors konstateras en rörelsenedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning hos 1–3 barn årligen.
Den vanligaste typen av rörelsenedsättning till följd av en allvarlig hjärnblödning eller venös infarkt är ensidig förlamning, dvs. hemiplegi. Skada i prematurens vita hjärnsubstans, periventrikulär leukomalaci, kan leda till rörelsenedsättning främst i benen, diplegi.
Blindhet och hörselskada som kräver hörapparat är sällsynta hos små prematurer.