Problem med urinering börjar utredas genast efter födseln. Om blåsan inte töms tillräckligt bra av sig själv, inleds intermittent katetrisering vanligtvis 4–5 gånger i dagen redan från tiden som nyfödd. Regelbunden tömning av urinblåsan förebygger infektioner, men ibland måste man påbörja en medicinering som förebygger urinvägsinfektion. I samband med diffus feber är det bra att ta ett urinprov för att utreda en eventuell infektion.
För att motarbeta inkontinens krävs det ofta antikolinergika, dvs. läkemedel som lugnar ner blåsan och förbättrar slutarmuskelns funktion, samt intermittent katetrisering, fastän de inte tidigare hade varit nödvändiga för att tömma blåsan. För barn under skolåldern överväger man vanligtvis inte kirurgiska behandlingsalternativ.
En funktionsstörning i tarmarna visar sig vanligtvis som tendens till förstoppning. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på kosten redan från början när man börjar med fast föda. Ganska ofta är det möjligt att med rutiner vänja tarmen att tömma sig. Det kan innebära orala läkemedel som mjukar upp avföringen (eller för endels förhårdnar) som tas regelbundet och/eller en lämpligt fiberrik kost. När man närmar sig skolåldern rekommenderas en stomi som går att spola ur (ACE).
Urologiska problem kan variera från lindriga till fullständig inkontinens. Det är viktigt med regelbunden urologisk uppföljning.