De allra flesta barn med epilepsi behöver inga specialarrangemang i skolan eller på daghemmet. Om barnet har svår epilepsi kan hen behöva mer tillsyn, transport till skolan och/eller hjälp under lektionerna.
Epilepsi begränsar inte deltagande i gymnastiklektioner. Vid simning behöver barn med epilepsi övervakas hela tiden. Dessutom kan övervakning behövas vid vissa idrottsgrenar, såsom redskapsgymnastik, eller till exempel i teknisk slöjd under arbete med maskiner.
En långvarig sjukdomsjukdom påverkar barnets självkänsla och självbild. Vuxna och kompisar i skolan och på dagis är viktiga personer som ger barnet och den unga stöd. Det är viktigt med en rättfram och orädd attityd – epilepsi är inget hinder och får inte orsaka överbeskyddande eller onödiga begränsningar.
Anfall och förändringar i epilepsimedicineringen kan orsaka svängningar i barnets tillstånd. Det är viktigt för läraren att veta hur barnet mår för att kunna beakta detta till exempel i lärandemålen. För vårdenheten är det viktigt att veta hur barnet klarar sig i grupp och hur inlärningen går. Kommunikation mellan hem och skola möjliggör informationsutbyte.
Tillräcklig och regelbunden vila, näring, motion och fritid är viktiga grundförutsättningar för god inlärning och bidrar också till en god anfallsbalans. Precis som alla andra barn behöver barn med epilepsi en uppmuntrande och positiv attityd till lärande och skolgång från sina närstående och från personalen.
Vad ska daghemmet eller skolan veta om barnets epilepsi?
Daghemmet eller skolan ska veta följande saker:
- vilken typ av anfall barnet har
- om barnet själv kan berätta att ett anfall börjar
- om barnets anfall kan utlösas av en yttre faktor, såsom ett plötsligt ljud eller blinkande ljus
- hur långa anfallen vanligen ärt
- vilken typ av förstahjälpsåtgärder som behövs
- vad man ska göra efter ett anfall, behöver barnet till exempel vila efter anfallet
- vilka eventuella biverkningar av läkemedel man ska ta hänsyn till
- om läkaren har ordinerat särskilda vårdanvisningar eller begränsningar
- när man ska kontakta föräldrarna
- hur och vad man ska berätta för andra barn om barnets epilepsi
- hur man kan stödja inlärningen hos barn med epilepsi.
Vissa barn med epilepsi kan ha svårigheter inom delområden som är viktiga för inlärningen, som koncentration, reglering av vakenheten, språkliga färdigheter, att gestalta det man ser, minnet, läsning, skrivning, läsförståelse eller matematik. Ibland kan inlärnings- och arbetsfärdigheterna hos ett barn med epilepsi variera stort under en dag eller en viss tidsperiod. Variationen kan sammanhänga exempelvis med epileptiska anfalls- eller urladdningssituationer eller förändringar i eller biverkningar av medicineringen.
I studierna är det viktigt att kunna identifiera goda och dåliga tider och anpassa arbetsmängden och kraven därefter. Om stödbehovet visar sig vara stort, kan ett beslut om så kallat intensifierat eller särskilt stöd vara på sin plats. Kommunikationen och informationsutbytet mellan hemmet och skolan eller daghemmet måste vara tätt så att det bildas en gemensam uppfattning om barnets funktionsförmåga och det går att förutse och följa upp den. Det är också viktigt att föräldrarna förmedlar information om förändringar i barnets funktionsförmåga eller humör som iakttagits i skolan till vårdenheten.