Infektioner hos nyfödda delas in i tidiga respektive sena infektioner enligt när babyn insjuknar. Man talar om tidig infektion om babyn insjuknar före 3 dygns ålder och sen infektion om babyn är över 3 dygn när hen insjuknar.
Den vanligaste orsaken till sepsis hos nyfödda är betahemolytiska streptokocker av grupp G (GBS). Vanligen insjuknar barnet under de första dagarna, men vissa insjuknar först efter utskrivningen. Om babyns tillstånd ändras, ska man inte tveka att kontakta antingen förlossningssjukhuset eller en barnläkare.
Riskfaktorer för smitta före eller under förlossningen är GBS-bärarskap hos mamman, GBS-infektion hos föregående barn, mammans feber, livmoderinfektion, vattenavgång över 18 timmar före barnets födsel samt fördröjd antibiotikabehandling av mamman i dessa situationer. Ju mer för tidigt fött och ju mindre barnet är, desto större är infektionsrisken.
På sjukhuset följer man upp hjärtljuden, andningsfrekvensen och temperaturen hos nyfödda med infektionsrisk i minst 1,5 dygn. Vid behov tas ett blodprov för inflammationer (CRP) och blodstatus. Om något avvikande upptäcks i dessa undersökningar, fattar barnläkaren beslut om fortsatta prover och åtgärder.
Infektionssymtomen hos nyfödda kan variera stort. Vanliga symtom är knarrande eller tät andning, ömtålighet vid hantering, gråt, dålig aptit, försämrat allmäntillstånd, varierande temperatur, gulhet och blekhet. Vid misstanke om infektion behöver babyn omedelbart en bedömning av en läkare och laboratorieundersökningar. Av barn med tydliga symtom tas prov för blododling för att konstatera eventuell bakterietillväxt och antibiotikabehandling inleds. Längden på behandlingen beror på sjukdomsbilden och resultaten från odlingen.
En liten prematur på intensivvården löper en ökad risk för sjukhusförvärvad infektion. Sjukdomen börjar vid mer än tre dagars – vanligtvis några dagars eller veckors – ålder. De viktigaste riskfaktorerna är för tidig födsel och låg födelsevikt. Andra riskfaktorer är kärlkatetrar, respiratorvård, långvarig intravenös näring och åtgärder. Symtomen, såsom andningssvårigheter, trötthet, problem med tarmrörelser och högt blodsocker, är ofta vaga. På samma sätt är inflammationsvärden ofta okänsliga för infektioner, åtminstone i tidiga skeden av sjukdomen.