Självreglering, dvs. färdigheten och förmågan att reglera sina känslor, sitt beteende och sina kognitiva funktioner, börjar utvecklas i den tidiga barndomen. Babyn övar på självreglering i växelverkan med sin omgivning, särskilt med sina föräldrar. Det omogna centrala nervsystemet hos ett prematurbarn eller ett litet barn gör det svårt för babyn att känna igen stimuli och förnimmelser från sin egen kropp eller från omgivningen.
Prematurens egna metoder för självreglering
- sätter handen över ansiktet eller i munnen
- suger på nappen eller fingret
- sträcker på armar och ben
- tar tag i täcket, förälderns finger eller föremål
- stöder fötterna mot sängkläderna.
Föräldern kan stödja utvecklingen av självregleringen genom att reagera på babyns signaler och lugna ner miljön.
| Försök att skapa en lugnande miljö för babyn | Babyn kan vara känslig för ljus, ljud och nya upplevelser. Undvik platser och situationer som belastar babyn för mycket. Att ta en känslig baby till matbutiken kan ge för mycket stimuli för sinnena. Med tiden mognar babyn och börjar tåla stimuli bättre. Var uppmärksam på stimuli i omgivningen, särskilt när babyn är trött eller försöker koncentrera sig på svåra uppgifter som att äta. |
| Ta hänsyn till babyns egen rytm | Respektera babyns egen sömnrytm. För tidigt födda barn bearbetar sin dygnsrytm även efter att ha kommit hem. Var lyhörd för babyns signaler på att hen är redo att umgås och låt babyn ta pauser och sova en stund efter behov. Till en början måste man visserligen väcka en sömnig baby vid behov för att äta, men med tiden lär sig babyn att också reglera sin måltidsrytm. |
| Ge babyn regelbundenhet i vardagen | Precis som vuxna har även spädbarn behov av att veta vad som händer härnäst. Det minskar på osäkerheten och hjälper babyn att orka bättre. Försök att skapa en tydlig dagsrytm för babyn. Att till exempel ha personer som babyn känner igen som sköter hen och samma plats att sova på skapar trygghet för babyn. Med en organiserad och förutsägbar dagsrytm skapar du en känsla av trygghet, vilket får babyn att slappna av och främjar inlärningen av nya färdigheter. |
| Stöd babyns försök att bli självständig | Babyn lär sig småningom att själv göra saker och känna välbehag av det. Även det minsta lilla försök att lugna sig själv – till exempel att suga på knytnäven – är belönande och uppmuntrar babyn att försöka på nytt. Ett prematurbarn kan behöva hjälp med det. Du kan till exempel stödja babyns axel så att det är enklare för hen att suga på knytnäven. Eller så kan du stödja babyns ben med din arm så att hen känner sig stabilare. Redan lite hjälp har en enorm betydelse för vad babyn känner att hen klarar av. |