En avvikelse som påverkar hjärtat och cirkulationsorganen efter födseln (strukturella hjärtfel, hjärtrytmrubbningar eller hjärtsvikt) kan ha upptäckts hos den nyfödda redan under fosterstadiet.
Vissa sjukdomar som påverkar hjärtats eller cirkulationsorganens funktion kommer dock som en överraskning efter födseln. Ett nyfött barn kan vara i dåligt skick direkt efter födseln och kräva omedelbar vård på en barnavdelning eller intensivvårdsavdelning, eller också kan tillståndet försämras inom några minuter eller timmar efter födseln och kräva intensivvård. Vissa medfödda hjärtfel orsakar inga symtom hos det nyfödda barnet.
| Hjärtfel som är känt före födseln | Om ett barn före födseln har konstaterats ha ett allvarligt strukturellt hjärtfel eller en hjärtrytmrubbning som kräver omedelbar behandling, kan man på bästa möjliga sätt förbereda sig inför barnets födsel. I Finland centraliseras alla hjärtfel som kräver tidig intensivvård och kirurgisk behandling till Barnkliniken i Helsingfors, och mödrarna kommer till Kvinnokliniken i Helsingfors för att föda. När barnet föds är barnläkarna redo att ge den nödvändiga första vården. Vissa barn behöver respiratorvård direkt efter födseln, för vissa räcker det med andningsstöd med övertryckoch vissa kan klara sig med den egna andningen. Vid behov, baserat på symtom eller tidigare anvisningar från barnkardiologen, påbörjas alprostadilinfusion för att öppna ductus arteriosus eller annan planerad läkemedelsbehandling för barnet. Efter den första vården flyttas barnet till intensivvårdsavdelningen för fortsatt vård. Om barnet föds på ett annat sjukhus, överförs hen efter födseln till Barnkliniken i Helsingfors om hjärtfelet eller hjärtrytmrubbningen kräver omedelbar behandling. |
| Förhöjt blodtryck i lungornas artärer, dvs. pulmonell hypertension | Efter födseln genomgår den nyföddas blodcirkulation stora förändringar då syresättningen av blodet, som under fosterstadiet skedde genom moderkakan, blir beroende av blodflödet till lungorna. Om det pulmonella cirkulationsmotståndet förblir högt är blodcirkulationen i lungorna låg, vilket leder till att det nyfödda barnet får problem med syresättningen. De vanligaste orsakerna är tillfällig andningssvårighet (adaptionsstörning), som kan bero på en infektion, mekoniumaspiration eller syrebrist vid födseln. Kronisk syrebrist under fosterstadiet kan också leda till pulmonell hypertension efter födseln. En liten mängd fostervatten kan leda till underutveckling av lungorna, vilket kan leda till allvarlig andningssvikt och pulmonell hypertension efter födseln. Vätskeansamling i lungsäcken ökar risken för pulmonell hypertension. Vid medfött diafragmabråck behöver de flesta barn också behandling för pulmonell hypertension Behandlingen är inriktad på orsaken och på att stödja hjärt- och lungfunktionen. Om gasutbytet med konventionell respiratorvård är otillräckligt används behandling med högfrekvensrespirator. Ofta behöver barnet inhalerbar kväveoxid, som vidgar blodkärlen i lungorna. Stödbehandlingen omfattar tillräcklig smärtmedicinering och stödbehandling för blodcirkulationen, och medicinsk muskelavslappning vid behov. Näring ges intravenöst. Pulmonell hypertension kan vara ett livshotande tillstånd. Om situationen förvärras trots ovanstående behandling, kan man i lämpliga situationer överväga ECMO-behandling som kan ges i Helsingfors eller till exempel på Karolinska sjukhuset i Sverige. |
| Lågt blodtryck, dvs. hypotension | Hos prematurer är lågt blodtryck vanligtvis förknippat med en störning i reglering på grund av omognad eller en öppen ductus arteriosus (se nästa punkt). Hos fullgångna barn är de vanligaste orsakerna till lågt blodtryck syrebrist vid födseln, dvs. asfyxi, och en generaliserad infektion, dvs. sepsis, hos den nyfödda. Lågt blodtryck gör att det cirkulerar mindre blod i vävnaderna, vilket leder till syrebrist och en ansamling av slaggprodukter. Lågt blodtryck försämrar bland annat hjärnans, hjärtats, njurarnas och tarmarnas funktion. Målet med behandlingen är att normalisera blodcirkulationen i vävnaderna. Lågt blodtryck kan behandlas med vätskebehandling (klara lösningar och blodprodukter) och läkemedel. |
| Öppen ductus arteriosus, dvs. patent ductus arteriosus (PDA) hos prematurer | Efter födseln ska fostrets blodcirkulationsförbindelse mellan aorta och lungartären – ductus arteriosus – stängas. Prematuritet ökar risken för att ductus arteriosus förblir öppen. Ductus arteriosus tillstånd fastställs med hjälp av en ultraljudsundersökning av hjärtat, som kan utföras på prematuren direkt från födseln. Om ductus arteriosus inte stängs, bedömer man hur mycket detta belastar barnets kropp. Ductus arteriosus som orsakar symtom stängs antingen genom läkemedelsbehandling eller kirurgisk behandling. Ibland stängs ductus arteriosus inte med läkemedelsbehandling eller så öppnas den på nytt. I detta fall fattar man beslut om behandlingen eller uppföljningen individuellt. |
Högt blodtryck eller hypertension | Högt blodtryck är mycket ovanligare än lågt blodtryck. Många medfödda njurproblem är förknippade med högt blodtryck. Hypertension som är förknippad med hjärtat och svår långdragen form av lungsjukdom (BPD) förekommer också. Vissa hjärnhändelser kan vara förknippade med högt blodtryck (till exempel en massiv hjärnblödning). Högt blodtryck sänks vid behov med läkemedel. Även tillräcklig smärtbehandling är viktig. |
Rytmrubbningar, dvs. arytmier | Vissa hjärtrytmrubbningar hos nyfödda är ofarliga och går över av sig själva. Vissa kan vara förknippade med en betydande risk för störningar i blodcirkulationen. Undersökningarna omfattar en ultraljudsundersökning av hjärtat och en hjärtfilm, dvs. EKG. På barnavdelningen eller intensivvårdsavdelningen följs barnets puls och blodtryck upp regelbundet. En barnkardiolog bedömer situationen och utarbetar en plan för behandling och uppföljning. |