Centrum för barnets endokrina system är den ärtstora hypofysen som finns under hjärnan. Den känner av behovet av olika hormoner baserat på signaler från hjärnan och resten av kroppen och använder sina egna reglerande hormoner för att styra deras utsöndring. Baserat på återkopplingseffekten justeras kroppens hormonbalans automatiskt. Detta system styr sköldkörtelns, binjurarnas och könskörtlarnas funktion.
| Hypofysens andra hormoner | Hypofysen utsöndrar ett tillväxthormon som är av avgörande betydelse för tillväxten. Brist leder till kortväxthet, medan alltför stor utsöndring leder till långvuxenhet, som är mycket sällsynt. Dessutom utsöndrar hypofysen vasopressin (ADH), ett hormon som reglerar vattenbalansen, prolaktin, som reglerar mjölksekretionen under laktationen, och oxytocin, som reglerar igångsättningen av en förlossning och amning. |
| Sköldkörteln | Sköldkörteln är belägen i mitten av den nedre delen av halsen. Det tyroxin som den utsöndrar behövs för tillväxt och utveckling och för att reglera ämnesomsättningen. Särskilt nervceller under utveckling är beroende av sköldkörtelhormon. Hypofysen styr sköldkörtelhormonnivåerna genom en återkopplingseffekt. |
| Binjure | Binjurarna ligger djupt ner i övre delen av bukhålan ovanför njurarna. Man skiljer mellan barken och märgen, som har helt olika funktioner. Barken producerar kortisol, som är viktigt för kroppens ämnesomsättning, och det saltbalanserande hormonet aldosteron. Hypofysen styr utsöndringen av kortisol genom en återkopplingseffekt. Märgen producerar adrenalin och noradrenalin, som påverkar hjärtfunktionen och blodtrycket. Dessutom utsöndras små mängder manliga könshormoner av binjurarna. |
| Testiklar | Testosteron som utsöndras från testiklarna orsakar förändringar av manlig typ i kroppen, till exempel en förstärkning av muskler och ben, ökad hårväxt, svettlukt och fet hud. Dessutom är testosteron inblandat i tillväxtspurten och penistillväxten under puberteten. Hypofysen övervakar kroppens tillstånd och de reglerande hormoner som den utsöndrar styr mängden testosteron i kroppen. |
| Äggstockarna | Förändringarna av kvinnlig typ i kroppen – bröstens och livmoderns tillväxt och utvecklingen av slidans slemhinna under puberteten – orsakas av östrogen från äggstockarna. Östrogen är också inblandat i regleringen av menstruationscykeln och kroppens ämnesomsättning. Stärkandet av skelettet och tidpunkten för tillväxtspurten är beroende av östrogener. Progesteron är ett kvinnligt könshormon som utsöndras under menstruationscykeln av den framväxande gulkroppen i äggstocken. Det bidrar till utvecklingen av livmoderslemhinnan i slutet av menstruationscykeln genom östrogenets verkan. Den utvecklade slemhinnan utstötes vid menstruationsblödningen, eftersom östrogen- och gulkroppshormonnivåerna minskar i slutet av menstruationscykeln. |
| Bukspottkörteln och insulin | Bukspottkörteln ligger i övre delen av bukhålan och är på många olika sätt involverad i kroppens ämnesomsättning och tarmfunktion. Hormonerna insulin och glukagon produceras i bukspottkörtelns öar. Insulin behövs för att ge cellerna det socker de behöver som bränsle. Glukagon behövs om blodsockernivån sjunker för lågt och leverns sockerlager måste tas i bruk. Enzymer som utsöndras av bukspottkörteln deltar i matsmältningen av näringsämnen i tunntarmen. Endast näringsämnen som smälts av enzymer kan absorberas från tarmen till blodcirkulationen för att ge kroppen näring. |
| Bisköldkörteln | Bisköldkörtlarna ligger på baksidan av sköldkörteln i halsen. Körtlarna utsöndrar ett hormon i blodcirkulationen som påverkar kalciumomsättningen i skelettet och njurar. Om kalciumnivåerna i blodet sjunker ökar hormonproduktionen, vilket återställer kalciumnivåerna till det normala och vice versa. |
| D-vitamin | Sitt namn till trots är D-vitamin faktiskt ett hormon som är involverat i regleringen av kalciummetabolismen. Normalt produceras D-vitamin av solljus på huden. I Finland är mängden solljus begränsad, och därför måste barnen ges den rekommenderade mängden extra D-vitamin. D-vitaminbrist kan leda till bensjukdomar eller avvikelser i benutvecklingen. |