Lindriga skador repareras vanligtvis inom de första levnadsmånaderna. För svårare skador planeras behandlingen utifrån individuella behov inom den specialiserade sjukvården.
Överarmsflätan består av fem nervrötter som kan skadas i varierande grad under förlossningen. Faktorer som gör att ett barn riskerar att drabbas av defekter i överarmsflätan är bl.a. barnets stora storlek och en svår förlossning. Under förlossningen kan överarmsflätan sträcka sig eller gå sönder, vilket orsakar skador på nerverna som går till den övre extremiteten, vilket leder till en funktionsnedsättning i musklerna och känslan i den övre extremiteten. Skador uppstår vanligtvis i nervroten uppifrån och ner. Om bicepsmuskeln fungerar igen vid tre månaders ålder är prognosen god.
Varje år drabbas cirka 200 barn i Finland av en förlossningsrelaterad plexus brachialisskada. De allra flesta (cirka 80 procent) återhämtar sig på egen hand inom det första levnadsåret. Ett av fem barn kommer att få en permanent funktionsnedsättning som påverkar funktionen av den övre extremiteten. Prognosen är sämst om hela överarmsflätan är skadad och hela extremitetens funktion påverkas avsevärt.
| Symtom och fynd | Symtomen och fynden beror på graden av skada på överarmsflätan. Vid skador i anslutning till den övre nervroten i övre överarmsflätan saknar den nyfödda rörelse i axel- och armbågsleden. Den övre extremiteten konstateras vara slapp direkt efter födseln och underarmsflexionen saknas eller är nedsatt. Den övre extremiteten är utsträckt rakt ut och inåtroterad. Symtombildens svårighetsgrad varierar. Den övre extremitetens funktion och användning beror på omfattningen av skadan på överarmsflätan. När alla nervrötter i överarmsflätan är skadade är hela den övre extremiteten funktionslös och känsellös. Skador uppstår vanligtvis i nervroten uppifrån och ner. |
| Diagnos | Hos ett helt nyfött barn är det fortfarande ganska svårt att avgöra hur allvarlig en plexus brachialisskada är. De allra flesta skador är partiella och allvarlighetsgraden och omfattningen av plexus brachialisskadan bestäms genom klinisk undersökning och uppföljning av läkare och fysioterapeut. Utvecklingen av axelleden kan undersökas från fall till fall, inklusive ultraljudsundersökning av axelleden, om återhämtningen inte fortskrider under de första tre månaderna av livet. En magnetundersökning är vanligtvis nödvändig när man planerar kirurgisk behandling. |
| Behandling och egenvård | Terapi för rörlighet i övre extremiteterna inleds tidigt efter födseln under ledning av en fysioterapeut. Personliga träningsprogram som utformas av en fysioterapeut stöder vården hemma. Syftet är att hjälpa barnet att klara av dagliga aktiviteter och att vägleda hen till korrekta rörelser i de övre extremiteterna. Rörelsebehandling i hemmet som genomförs av föräldrarna är av största vikt. En ergoterapeut deltar också i behandlingen för att bedöma förmågan att klara vardagen och planera nödvändiga stöd och hjälpmedel. Den normala utvecklingen av axelledens funktion kan också stödjas av botulinumtoxininjektioner i musklerna. Vid behov används också skenor för att stödja axelledens rotation utåt. Kirurgisk behandling kan förbättra prognosen för vissa barn med en permanent förlossningsrelaterad plexus brachialisskada. I de allvarligaste fallen försöker man reparera nervskadan med kirurgisk behandling genom att sy ihop nervändorna eller, i de svåraste fallen, ersätta bristen med nervtransplantation. Funktionen i övre extremiteten kan förbättras genom att återföra axelleden till sitt ursprungliga läge eller genom att rotera axelbenets överdel till ett bättre läge. De åtgärder som behövs planeras utifrån den enskilda situationen. |