Att förstå prematurbarnets signaler

Prematurbarnet behöver tid och övning för att växelverka med familjen och omgivningen. Babyn använder mycket av sin energi till att äta, växa och värja sig mot ljus- och ljudstimuli. Ett prematurbarn behöver mycket sömn och föräldrarnas ömsinta omvårdnad.

Det är inte så lätt att förstå babyns signaler på en gång. Det krävs tid, samvaro och växelverkan med babyn för att lära sig förstå babyns diskreta signaler. För tidigt födda barn kan till en början ha svårigheter att hålla sig vakna och tåla stimuli från omgivningen.

I början är det inte säkert att ett prematurbarn uttrycker sin sinnesstämning genom att gråta. Babyn kan till exempel signalera trötthet och att hen behöver vila bland annat genom att gäspa, blunda eller vända bort huvudet. Då behöver babyn lugnas och få vila.

Föräldrarna ska gärna låta prematurbarnet bestämma mängden av växelverkan. Om föräldern till exempel tittar på och talar till babyn och samtidigt rör på babyn, kan babyn vända bort blicken, somna eller bli slapp. På så sätt signalerar babyn att hen inte ännu är redo att titta, lyssna och röra sig samtidigt. Då bör man begränsa växelverkan till att babyn endast får titta på förälderns ansikte. Det är viktigt att ge baby lugn och ro så att hen kan förbereda sig på intensivare växelverkan.

Matstunderna är särskilt svåra för många prematurer, då det kräver mycket av prematurbarnet att fokusera på att äta och samtidigt titta och lyssna. Matningen kräver till en början också tålamod och tid av föräldern.

Ett prematurbarn signalerar sin beredskap att växelverka. Man kan öva på att tolka signalerna.